Böjningsformer av verbet 'att glömma'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ansaa
أَنسَى
jag - nutid
nasiitu
نَسِيتُ
jag - dåtid
'ansaa
أَنسََ
jag - subjunktiv
'ansa
أَنسَ
jag - jussiv
du (m)
tansaa
تَنسَى
du (m) - nutid
nasiita
نَسِيتَ
du (m) - dåtid
tansaa
تَنسََ
du (m) - subjunktiv
tansa
تَنسَ
du (m) - jussiv
du (f)
tansayna
تَنسَينَ
du (f) - nutid
nasiiti
نَسِيتِ
du (f) - dåtid
tansay
تَنسَي
du (f) - subjunktiv
tansay
تَنسَي
du (f) - jussiv
han
yansaa
يَنسَى
han - nutid
nasiya
نَسِيَ
han - dåtid
yansaa
يَنسََ
han - subjunktiv
yansa
يَنسَ
han - jussiv
hon
tansaa
تَنسَى
hon - nutid
nasiyat
نَسِيَت
hon - dåtid
tansaa
تَنسََ
hon - subjunktiv
tansa
تَنسَ
hon - jussiv
vi
nansaa
نَنسَى
vi - nutid
nasiinaa
نَسِينَا
vi - dåtid
nansaa
نَنسََ
vi - subjunktiv
nansa
نَنسَ
vi - jussiv
ni (m)
tansawna
تَنسَونَ
ni (m) - nutid
nasiitum
نَسِيتُم
ni (m) - dåtid
tansaw
تَنسَوا
ni (m) - subjunktiv
tansaw
تَنسَوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tansayna
تَنسَينَ
ni (f) - nutid
nasiitunna
نَسِيتُنَّ
ni (f) - dåtid
tansayna
تَنسَينَ
ni (f) - subjunktiv
tansayna
تَنسَينَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yansawna
يَنسَونَ
de (m) - nutid
nasuu
نَسُوا
de (m) - dåtid
yansaw
يَنسَوا
de (m) - subjunktiv
yansaw
يَنسَوا
de (m) - jussiv
de (f)
yansayna
يَنسَينَ
de (f) - nutid
nasiina
نَسِينَ
de (f) - dåtid
yansayna
يَنسَينَ
de (f) - subjunktiv
yansayna
يَنسَينَ
de (f) - jussiv
ni två
tansaaani
تَنسََانِ
ni två - nutid
nasiitumaa
نَسِيتُمَا
ni två - dåtid
tansaaa
تَنسََا
ni två - subjunktiv
tansaaa
تَنسََا
ni två - jussiv
de två (m)
yansaaani
يَنسََانِ
de två (m) - nutid
nasiyaa
نَسِيَا
de två (m) - dåtid
yansaaa
يَنسََا
de två (m) - subjunktiv
yansaaa
يَنسََا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tansaaani
تَنسََانِ
de två (f) - nutid
nasiyataa
نَسِيَتَا
de två (f) - dåtid
tansaaa
تَنسََا
de två (f) - subjunktiv
tansaaa
تَنسََا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'insa
إِنسَ
du (m) - imperativ
du (f)
'insay
إِنسَي
du (f) - imperativ
du (dual)
'insayaa
إِنسَيَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'insaw
إِنسَوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'insayna
إِنسَينَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.