Böjningsformer av verbet 'att hoppas, önska'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'arjuu
أَرجُو
jag - nutid
rajawtu
رَجَوتُ
jag - dåtid
'arjua
أَرجَُ
jag - subjunktiv
'arju
أَرجُ
jag - jussiv
du (m)
tarjuu
تَرجُو
du (m) - nutid
rajawta
رَجَوتَ
du (m) - dåtid
tarjua
تَرجَُ
du (m) - subjunktiv
tarju
تَرجُ
du (m) - jussiv
du (f)
tarjiina
تَرجِينَ
du (f) - nutid
rajawti
رَجَوتِ
du (f) - dåtid
tarjii
تَرجِي
du (f) - subjunktiv
tarjii
تَرجِي
du (f) - jussiv
han
yarjuu
يَرجُو
han - nutid
rajaa
رَجَا
han - dåtid
yarjua
يَرجَُ
han - subjunktiv
yarju
يَرجُ
han - jussiv
hon
tarjuu
تَرجُو
hon - nutid
rajat
رَجَت
hon - dåtid
tarjua
تَرجَُ
hon - subjunktiv
tarju
تَرجُ
hon - jussiv
vi
narjuu
نَرجُو
vi - nutid
rajawnaa
رَجَونَا
vi - dåtid
narjua
نَرجَُ
vi - subjunktiv
narju
نَرجُ
vi - jussiv
ni (m)
tarjuuna
تَرجُونَ
ni (m) - nutid
rajawtum
رَجَوتُم
ni (m) - dåtid
tarjuu
تَرجُوا
ni (m) - subjunktiv
tarjuu
تَرجُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tarjuuna
تَرجُونَ
ni (f) - nutid
rajawtunna
رَجَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tarjuuna
تَرجُونَ
ni (f) - subjunktiv
tarjuuna
تَرجُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yarjuuna
يَرجُونَ
de (m) - nutid
rajauu
رَجَُوا
de (m) - dåtid
yarjuu
يَرجُوا
de (m) - subjunktiv
yarjuu
يَرجُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yarjuuna
يَرجُونَ
de (f) - nutid
rajawna
رَجَونَ
de (f) - dåtid
yarjuuna
يَرجُونَ
de (f) - subjunktiv
yarjuuna
يَرجُونَ
de (f) - jussiv
ni två
tarjuwaani
تَرجُوَانِ
ni två - nutid
rajawtumaa
رَجَوتُمَا
ni två - dåtid
tarjuaa
تَرجَُا
ni två - subjunktiv
tarjuaa
تَرجَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yarjuwaani
يَرجُوَانِ
de två (m) - nutid
rajawaa
رَجَوَا
de två (m) - dåtid
yarjuaa
يَرجَُا
de två (m) - subjunktiv
yarjuaa
يَرجَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tarjuwaani
تَرجُوَانِ
de två (f) - nutid
rajawataa
رَجَوَتَا
de två (f) - dåtid
tarjuaa
تَرجَُا
de två (f) - subjunktiv
tarjuaa
تَرجَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'urju
أُرجُ
du (m) - imperativ
du (f)
'urjii
أُرجِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'urjuwaa
أُرجُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'urjuu
أُرجُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'urjuuna
أُرجُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.