Böjningsformer av verbet 'att bjuda in, ringa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ad3uu
أَدعُو
jag - nutid
da3awtu
دَعَوتُ
jag - dåtid
'ad3ua
أَدعَُ
jag - subjunktiv
'ad3u
أَدعُ
jag - jussiv
du (m)
tad3uu
تَدعُو
du (m) - nutid
da3awta
دَعَوتَ
du (m) - dåtid
tad3ua
تَدعَُ
du (m) - subjunktiv
tad3u
تَدعُ
du (m) - jussiv
du (f)
tad3iina
تَدعِينَ
du (f) - nutid
da3awti
دَعَوتِ
du (f) - dåtid
tad3ii
تَدعِي
du (f) - subjunktiv
tad3ii
تَدعِي
du (f) - jussiv
han
yad3uu
يَدعُو
han - nutid
da3aa
دَعَا
han - dåtid
yad3ua
يَدعَُ
han - subjunktiv
yad3u
يَدعُ
han - jussiv
hon
tad3uu
تَدعُو
hon - nutid
da3at
دَعَت
hon - dåtid
tad3ua
تَدعَُ
hon - subjunktiv
tad3u
تَدعُ
hon - jussiv
vi
nad3uu
نَدعُو
vi - nutid
da3awnaa
دَعَونَا
vi - dåtid
nad3ua
نَدعَُ
vi - subjunktiv
nad3u
نَدعُ
vi - jussiv
ni (m)
tad3uuna
تَدعُونَ
ni (m) - nutid
da3awtum
دَعَوتُم
ni (m) - dåtid
tad3uu
تَدعُوا
ni (m) - subjunktiv
tad3uu
تَدعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tad3uuna
تَدعُونَ
ni (f) - nutid
da3awtunna
دَعَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tad3uuna
تَدعُونَ
ni (f) - subjunktiv
tad3uuna
تَدعُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yad3uuna
يَدعُونَ
de (m) - nutid
da3auu
دَعَُوا
de (m) - dåtid
yad3uu
يَدعُوا
de (m) - subjunktiv
yad3uu
يَدعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yad3uuna
يَدعُونَ
de (f) - nutid
da3awna
دَعَونَ
de (f) - dåtid
yad3uuna
يَدعُونَ
de (f) - subjunktiv
yad3uuna
يَدعُونَ
de (f) - jussiv
ni två
tad3uwaani
تَدعُوَانِ
ni två - nutid
da3awtumaa
دَعَوتُمَا
ni två - dåtid
tad3uaa
تَدعَُا
ni två - subjunktiv
tad3uaa
تَدعَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yad3uwaani
يَدعُوَانِ
de två (m) - nutid
da3awaa
دَعَوَا
de två (m) - dåtid
yad3uaa
يَدعَُا
de två (m) - subjunktiv
yad3uaa
يَدعَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tad3uwaani
تَدعُوَانِ
de två (f) - nutid
da3awataa
دَعَوَتَا
de två (f) - dåtid
tad3uaa
تَدعَُا
de två (f) - subjunktiv
tad3uaa
تَدعَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ud3u
أُدعُ
du (m) - imperativ
du (f)
'ud3ii
أُدعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ud3uwaa
أُدعُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ud3uu
أُدعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ud3uuna
أُدعُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.