Böjningsformer av verbet 'att göra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'af3alu
أَفعَلُ
jag - nutid
fa3altu
فَعَلتُ
jag - dåtid
'af3ala
أَفعَلَ
jag - subjunktiv
'af3al
أَفعَل
jag - jussiv
du (m)
taf3alu
تَفعَلُ
du (m) - nutid
fa3alta
فَعَلتَ
du (m) - dåtid
taf3ala
تَفعَلَ
du (m) - subjunktiv
taf3al
تَفعَل
du (m) - jussiv
du (f)
taf3aliina
تَفعَلِينَ
du (f) - nutid
fa3alti
فَعَلتِ
du (f) - dåtid
taf3alii
تَفعَلِي
du (f) - subjunktiv
taf3alii
تَفعَلِي
du (f) - jussiv
han
yaf3alu
يَفعَلُ
han - nutid
fa3ala
فَعَلَ
han - dåtid
yaf3ala
يَفعَلَ
han - subjunktiv
yaf3al
يَفعَل
han - jussiv
hon
taf3alu
تَفعَلُ
hon - nutid
fa3alat
فَعَلَت
hon - dåtid
taf3ala
تَفعَلَ
hon - subjunktiv
taf3al
تَفعَل
hon - jussiv
vi
naf3alu
نَفعَلُ
vi - nutid
fa3alnaa
فَعَلنَا
vi - dåtid
naf3ala
نَفعَلَ
vi - subjunktiv
naf3al
نَفعَل
vi - jussiv
ni (m)
taf3aluuna
تَفعَلُونَ
ni (m) - nutid
fa3altum
فَعَلتُم
ni (m) - dåtid
taf3aluu
تَفعَلُوا
ni (m) - subjunktiv
taf3aluu
تَفعَلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taf3alna
تَفعَلنَ
ni (f) - nutid
fa3altunna
فَعَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
taf3alna
تَفعَلنَ
ni (f) - subjunktiv
taf3alna
تَفعَلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaf3aluuna
يَفعَلُونَ
de (m) - nutid
fa3aluu
فَعَلُوا
de (m) - dåtid
yaf3aluu
يَفعَلُوا
de (m) - subjunktiv
yaf3aluu
يَفعَلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaf3alna
يَفعَلنَ
de (f) - nutid
fa3alna
فَعَلنَ
de (f) - dåtid
yaf3alna
يَفعَلنَ
de (f) - subjunktiv
yaf3alna
يَفعَلنَ
de (f) - jussiv
ni två
taf3alaani
تَفعَلَانِ
ni två - nutid
fa3altumaa
فَعَلتُمَا
ni två - dåtid
taf3alaa
تَفعَلَا
ni två - subjunktiv
taf3alaa
تَفعَلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaf3alaani
يَفعَلَانِ
de två (m) - nutid
fa3alaa
فَعَلَا
de två (m) - dåtid
yaf3alaa
يَفعَلَا
de två (m) - subjunktiv
yaf3alaa
يَفعَلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taf3alaani
تَفعَلَانِ
de två (f) - nutid
fa3alataa
فَعَلَتَا
de två (f) - dåtid
taf3alaa
تَفعَلَا
de två (f) - subjunktiv
taf3alaa
تَفعَلَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'if3al
إِفعَل
du (m) - imperativ
du (f)
'if3alii
إِفعَلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'if3alaa
إِفعَلَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'if3aluu
إِفعَلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'if3alna
إِفعَلنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.