Böjningsformer av verbet 'att skrämma'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'urawwi3u
أُرَوِّعُ
jag - nutid
rawwa3tu
رَوَّعتُ
jag - dåtid
'urawwi3
أُرَوِّع
jag - subjunktiv
'urawwi3
أُرَوِّع
jag - jussiv
du (m)
turawwi3u
تُرَوِّعُ
du (m) - nutid
rawwa3ta
رَوَّعتَ
du (m) - dåtid
turawwi3
تُرَوِّع
du (m) - subjunktiv
turawwi3
تُرَوِّع
du (m) - jussiv
du (f)
turawwi3iina
تُرَوِّعِينَ
du (f) - nutid
rawwa3ti
رَوَّعتِ
du (f) - dåtid
turawwi3ii
تُرَوِّعِي
du (f) - subjunktiv
turawwi3ii
تُرَوِّعِي
du (f) - jussiv
han
yurawwi3u
يُرَوِّعُ
han - nutid
rawwa3a
رَوَّعَ
han - dåtid
yurawwi3
يُرَوِّع
han - subjunktiv
yurawwi3
يُرَوِّع
han - jussiv
hon
turawwi3u
تُرَوِّعُ
hon - nutid
rawwa3at
رَوَّعَت
hon - dåtid
turawwi3
تُرَوِّع
hon - subjunktiv
turawwi3
تُرَوِّع
hon - jussiv
vi
nurawwi3u
نُرَوِّعُ
vi - nutid
rawwa3naa
رَوَّعنَا
vi - dåtid
nurawwi3
نُرَوِّع
vi - subjunktiv
nurawwi3
نُرَوِّع
vi - jussiv
ni (m)
turawwi3uuna
تُرَوِّعُونَ
ni (m) - nutid
rawwa3tum
رَوَّعتُم
ni (m) - dåtid
turawwi3uu
تُرَوِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
turawwi3uu
تُرَوِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turawwi3na
تُرَوِّعنَ
ni (f) - nutid
rawwa3tunna
رَوَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
turawwi3na
تُرَوِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
turawwi3na
تُرَوِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yurawwi3uuna
يُرَوِّعُونَ
de (m) - nutid
rawwa3uu
رَوَّعُوا
de (m) - dåtid
yurawwi3uu
يُرَوِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yurawwi3uu
يُرَوِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yurawwi3na
يُرَوِّعنَ
de (f) - nutid
rawwa3na
رَوَّعنَ
de (f) - dåtid
yurawwi3na
يُرَوِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yurawwi3na
يُرَوِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
turawwi3aani
تُرَوِّعَانِ
ni två - nutid
rawwa3tumaa
رَوَّعتُمَا
ni två - dåtid
turawwi3aa
تُرَوِّعَا
ni två - subjunktiv
turawwi3aa
تُرَوِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yurawwi3aani
يُرَوِّعَانِ
de två (m) - nutid
rawwa3aa
رَوَّعَا
de två (m) - dåtid
yurawwi3aa
يُرَوِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yurawwi3aa
يُرَوِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turawwi3aani
تُرَوِّعَانِ
de två (f) - nutid
rawwa3ataa
رَوَّعَتَا
de två (f) - dåtid
turawwi3aa
تُرَوِّعَا
de två (f) - subjunktiv
turawwi3aa
تُرَوِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.