Böjningsformer av verbet 'att mäta'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqiisu
أَقِيسُ
jag - nutid
qistu
قِستُ
jag - dåtid
'aqisa
أَقِسَ
jag - subjunktiv
'aqis
أَقِس
jag - jussiv
du (m)
taqiisu
تَقِيسُ
du (m) - nutid
qista
قِستَ
du (m) - dåtid
taqisa
تَقِسَ
du (m) - subjunktiv
taqis
تَقِس
du (m) - jussiv
du (f)
taqiisiina
تَقِيسِينَ
du (f) - nutid
qisti
قِستِ
du (f) - dåtid
taqiisii
تَقِيسِي
du (f) - subjunktiv
taqiisii
تَقِيسِي
du (f) - jussiv
han
yaqiisu
يَقِيسُ
han - nutid
qaasa
قَاسَ
han - dåtid
yaqisa
يَقِسَ
han - subjunktiv
yaqis
يَقِس
han - jussiv
hon
taqiisu
تَقِيسُ
hon - nutid
qaasat
قَاسَت
hon - dåtid
taqisa
تَقِسَ
hon - subjunktiv
taqis
تَقِس
hon - jussiv
vi
naqiisu
نَقِيسُ
vi - nutid
qisnaa
قِسنَا
vi - dåtid
naqisa
نَقِسَ
vi - subjunktiv
naqis
نَقِس
vi - jussiv
ni (m)
taqiisuuna
تَقِيسُونَ
ni (m) - nutid
qistum
قِستُم
ni (m) - dåtid
taqiisuu
تَقِيسُوا
ni (m) - subjunktiv
taqiisuu
تَقِيسُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqisna
تَقِسنَ
ni (f) - nutid
qistunna
قِستُنَّ
ni (f) - dåtid
taqisna
تَقِسنَ
ni (f) - subjunktiv
taqisna
تَقِسنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqiisuuna
يَقِيسُونَ
de (m) - nutid
qaasuu
قَاسُوا
de (m) - dåtid
yaqiisuu
يَقِيسُوا
de (m) - subjunktiv
yaqiisuu
يَقِيسُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqisna
يَقِسنَ
de (f) - nutid
qisna
قِسنَ
de (f) - dåtid
yaqisna
يَقِسنَ
de (f) - subjunktiv
yaqisna
يَقِسنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqiisaani
تَقِيسَانِ
ni två - nutid
qistumaa
قِستُمَا
ni två - dåtid
taqisaa
تَقِسَا
ni två - subjunktiv
taqisaa
تَقِسَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqiisaani
يَقِيسَانِ
de två (m) - nutid
qisaa
قِسَا
de två (m) - dåtid
yaqisaa
يَقِسَا
de två (m) - subjunktiv
yaqisaa
يَقِسَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqiisaani
تَقِيسَانِ
de två (f) - nutid
qisataa
قِسَتَا
de två (f) - dåtid
taqisaa
تَقِسَا
de två (f) - subjunktiv
taqisaa
تَقِسَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
qis
قِس
du (m) - imperativ
du (f)
qiisii
قِيسِي
du (f) - imperativ
du (dual)
qiisaa
قِيسَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
qiisuu
قِيسُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
qisna
قِسنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.