Böjningsformer av verbet 'att anförtro, tilldela, utse'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'akilu
أَكِلُ
jag - nutid
wakaltu
وَكَلتُ
jag - dåtid
'akila
أَكِلَ
jag - subjunktiv
'akil
أَكِل
jag - jussiv
du (m)
takilu
تَكِلُ
du (m) - nutid
wakalta
وَكَلتَ
du (m) - dåtid
takila
تَكِلَ
du (m) - subjunktiv
takil
تَكِل
du (m) - jussiv
du (f)
takiliina
تَكِلِينَ
du (f) - nutid
wakalti
وَكَلتِ
du (f) - dåtid
takilii
تَكِلِي
du (f) - subjunktiv
takilii
تَكِلِي
du (f) - jussiv
han
yakilu
يَكِلُ
han - nutid
wakala
وَكَلَ
han - dåtid
yakila
يَكِلَ
han - subjunktiv
yakil
يَكِل
han - jussiv
hon
takilu
تَكِلُ
hon - nutid
wakalat
وَكَلَت
hon - dåtid
takila
تَكِلَ
hon - subjunktiv
takil
تَكِل
hon - jussiv
vi
nakilu
نَكِلُ
vi - nutid
wakalnaa
وَكَلنَا
vi - dåtid
nakila
نَكِلَ
vi - subjunktiv
nakil
نَكِل
vi - jussiv
ni (m)
takiluuna
تَكِلُونَ
ni (m) - nutid
wakaltum
وَكَلتُم
ni (m) - dåtid
takiluu
تَكِلُوا
ni (m) - subjunktiv
takiluu
تَكِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
takilna
تَكِلنَ
ni (f) - nutid
wakaltunna
وَكَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
takilna
تَكِلنَ
ni (f) - subjunktiv
takilna
تَكِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yakiluuna
يَكِلُونَ
de (m) - nutid
wakaluu
وَكَلُوا
de (m) - dåtid
yakiluu
يَكِلُوا
de (m) - subjunktiv
yakiluu
يَكِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yakilna
يَكِلنَ
de (f) - nutid
wakalna
وَكَلنَ
de (f) - dåtid
yakilna
يَكِلنَ
de (f) - subjunktiv
yakilna
يَكِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
takilaani
تَكِلَانِ
ni två - nutid
wakaltumaa
وَكَلتُمَا
ni två - dåtid
takilaa
تَكِلَا
ni två - subjunktiv
takilaa
تَكِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yakilaani
يَكِلَانِ
de två (m) - nutid
wakalaa
وَكَلَا
de två (m) - dåtid
yakilaa
يَكِلَا
de två (m) - subjunktiv
yakilaa
يَكِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
takilaani
تَكِلَانِ
de två (f) - nutid
wakalataa
وَكَلَتَا
de två (f) - dåtid
takilaa
تَكِلَا
de två (f) - subjunktiv
takilaa
تَكِلَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
kil
كِل
du (m) - imperativ
du (f)
kilii
كِلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
kilaa
كِلَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
kiluu
كِلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
kilna
كِلنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.