Böjningsformer av verbet 'att beskriva, skriva ut medicin'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSifu
أَصِفُ
jag - nutid
waSaftu
وَصَفتُ
jag - dåtid
'aSifa
أَصِفَ
jag - subjunktiv
'aSif
أَصِف
jag - jussiv
du (m)
taSifu
تَصِفُ
du (m) - nutid
waSafta
وَصَفتَ
du (m) - dåtid
taSifa
تَصِفَ
du (m) - subjunktiv
taSif
تَصِف
du (m) - jussiv
du (f)
taSifiina
تَصِفِينَ
du (f) - nutid
waSafti
وَصَفتِ
du (f) - dåtid
taSifii
تَصِفِي
du (f) - subjunktiv
taSifii
تَصِفِي
du (f) - jussiv
han
yaSifu
يَصِفُ
han - nutid
waSafa
وَصَفَ
han - dåtid
yaSifa
يَصِفَ
han - subjunktiv
yaSif
يَصِف
han - jussiv
hon
taSifu
تَصِفُ
hon - nutid
waSafat
وَصَفَت
hon - dåtid
taSifa
تَصِفَ
hon - subjunktiv
taSif
تَصِف
hon - jussiv
vi
naSifu
نَصِفُ
vi - nutid
waSafnaa
وَصَفنَا
vi - dåtid
naSifa
نَصِفَ
vi - subjunktiv
naSif
نَصِف
vi - jussiv
ni (m)
taSifuuna
تَصِفُونَ
ni (m) - nutid
waSaftum
وَصَفتُم
ni (m) - dåtid
taSifuu
تَصِفُوا
ni (m) - subjunktiv
taSifuu
تَصِفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSifna
تَصِفنَ
ni (f) - nutid
waSaftunna
وَصَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSifna
تَصِفنَ
ni (f) - subjunktiv
taSifna
تَصِفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSifuuna
يَصِفُونَ
de (m) - nutid
waSafuu
وَصَفُوا
de (m) - dåtid
yaSifuu
يَصِفُوا
de (m) - subjunktiv
yaSifuu
يَصِفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSifna
يَصِفنَ
de (f) - nutid
waSafna
وَصَفنَ
de (f) - dåtid
yaSifna
يَصِفنَ
de (f) - subjunktiv
yaSifna
يَصِفنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSifaani
تَصِفَانِ
ni två - nutid
waSaftumaa
وَصَفتُمَا
ni två - dåtid
taSifaa
تَصِفَا
ni två - subjunktiv
taSifaa
تَصِفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSifaani
يَصِفَانِ
de två (m) - nutid
waSafaa
وَصَفَا
de två (m) - dåtid
yaSifaa
يَصِفَا
de två (m) - subjunktiv
yaSifaa
يَصِفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSifaani
تَصِفَانِ
de två (f) - nutid
waSafataa
وَصَفَتَا
de två (f) - dåtid
taSifaa
تَصِفَا
de två (f) - subjunktiv
taSifaa
تَصِفَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
Sif
صِف
du (m) - imperativ
du (f)
Sifii
صِفِي
du (f) - imperativ
du (dual)
Sifaa
صِفَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
Sifuu
صِفُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
Sifna
صِفنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.