Böjningsformer av verbet 'att lägga ner'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ada3u
أَدَعُ
jag - nutid
wada3tu
وَدَعتُ
jag - dåtid
'ada3a
أَدَعَ
jag - subjunktiv
'ada3
أَدَع
jag - jussiv
du (m)
tada3u
تَدَعُ
du (m) - nutid
wada3ta
وَدَعتَ
du (m) - dåtid
tada3a
تَدَعَ
du (m) - subjunktiv
tada3
تَدَع
du (m) - jussiv
du (f)
tada3iina
تَدَعِينَ
du (f) - nutid
wada3ti
وَدَعتِ
du (f) - dåtid
tada3ii
تَدَعِي
du (f) - subjunktiv
tada3ii
تَدَعِي
du (f) - jussiv
han
yada3u
يَدَعُ
han - nutid
wada3a
وَدَعَ
han - dåtid
yada3a
يَدَعَ
han - subjunktiv
yada3
يَدَع
han - jussiv
hon
tada3u
تَدَعُ
hon - nutid
wada3at
وَدَعَت
hon - dåtid
tada3a
تَدَعَ
hon - subjunktiv
tada3
تَدَع
hon - jussiv
vi
nada3u
نَدَعُ
vi - nutid
wada3naa
وَدَعنَا
vi - dåtid
nada3a
نَدَعَ
vi - subjunktiv
nada3
نَدَع
vi - jussiv
ni (m)
tada3uuna
تَدَعُونَ
ni (m) - nutid
wada3tum
وَدَعتُم
ni (m) - dåtid
tada3uu
تَدَعُوا
ni (m) - subjunktiv
tada3uu
تَدَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tada3na
تَدَعنَ
ni (f) - nutid
wada3tunna
وَدَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tada3na
تَدَعنَ
ni (f) - subjunktiv
tada3na
تَدَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yada3uuna
يَدَعُونَ
de (m) - nutid
wada3uu
وَدَعُوا
de (m) - dåtid
yada3uu
يَدَعُوا
de (m) - subjunktiv
yada3uu
يَدَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yada3na
يَدَعنَ
de (f) - nutid
wada3na
وَدَعنَ
de (f) - dåtid
yada3na
يَدَعنَ
de (f) - subjunktiv
yada3na
يَدَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tada3aani
تَدَعَانِ
ni två - nutid
wada3tumaa
وَدَعتُمَا
ni två - dåtid
tada3aa
تَدَعَا
ni två - subjunktiv
tada3aa
تَدَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yada3aani
يَدَعَانِ
de två (m) - nutid
wada3aa
وَدَعَا
de två (m) - dåtid
yada3aa
يَدَعَا
de två (m) - subjunktiv
yada3aa
يَدَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tada3aani
تَدَعَانِ
de två (f) - nutid
wada3ataa
وَدَعَتَا
de två (f) - dåtid
tada3aa
تَدَعَا
de två (f) - subjunktiv
tada3aa
تَدَعَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
da3
دَع
du (m) - imperativ
du (f)
da3ii
دَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
da3aa
دَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
da3uu
دَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
da3na
دَعنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.