Böjningsformer av verbet 'att säga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aquulu
أَقُولُ
jag - nutid
qultu
قُلتُ
jag - dåtid
'aqula
أَقُلَ
jag - subjunktiv
'aqul
أَقُل
jag - jussiv
du (m)
taquulu
تَقُولُ
du (m) - nutid
qulta
قُلتَ
du (m) - dåtid
taqula
تَقُلَ
du (m) - subjunktiv
taqul
تَقُل
du (m) - jussiv
du (f)
taquuliina
تَقُولِينَ
du (f) - nutid
qulti
قُلتِ
du (f) - dåtid
taquulii
تَقُولِي
du (f) - subjunktiv
taquulii
تَقُولِي
du (f) - jussiv
han
yaquulu
يَقُولُ
han - nutid
qaala
قَالَ
han - dåtid
yaqula
يَقُلَ
han - subjunktiv
yaqul
يَقُل
han - jussiv
hon
taquulu
تَقُولُ
hon - nutid
qaalat
قَالَت
hon - dåtid
taqula
تَقُلَ
hon - subjunktiv
taqul
تَقُل
hon - jussiv
vi
naquulu
نَقُولُ
vi - nutid
qulnaa
قُلنَا
vi - dåtid
naqula
نَقُلَ
vi - subjunktiv
naqul
نَقُل
vi - jussiv
ni (m)
taquuluuna
تَقُولُونَ
ni (m) - nutid
qultum
قُلتُم
ni (m) - dåtid
taquuluu
تَقُولُوا
ni (m) - subjunktiv
taquuluu
تَقُولُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqulna
تَقُلنَ
ni (f) - nutid
qultunna
قُلتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqulna
تَقُلنَ
ni (f) - subjunktiv
taqulna
تَقُلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaquuluuna
يَقُولُونَ
de (m) - nutid
qaaluu
قَالُوا
de (m) - dåtid
yaquuluu
يَقُولُوا
de (m) - subjunktiv
yaquuluu
يَقُولُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqulna
يَقُلنَ
de (f) - nutid
qulna
قُلنَ
de (f) - dåtid
yaqulna
يَقُلنَ
de (f) - subjunktiv
yaqulna
يَقُلنَ
de (f) - jussiv
ni två
taquulaani
تَقُولَانِ
ni två - nutid
qultumaa
قُلتُمَا
ni två - dåtid
taqulaa
تَقُلَا
ni två - subjunktiv
taqulaa
تَقُلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaquulaani
يَقُولَانِ
de två (m) - nutid
qulaa
قُلَا
de två (m) - dåtid
yaqulaa
يَقُلَا
de två (m) - subjunktiv
yaqulaa
يَقُلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taquulaani
تَقُولَانِ
de två (f) - nutid
qulataa
قُلَتَا
de två (f) - dåtid
taqulaa
تَقُلَا
de två (f) - subjunktiv
taqulaa
تَقُلَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
qul
قُل
du (m) - imperativ
du (f)
quulii
قُولِي
du (f) - imperativ
du (dual)
quulaa
قُولَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
quuluu
قُولُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
qulna
قُلنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.