Böjningsformer av verbet 'att anlända'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSilu
أَصِلُ
jag - nutid
waSaltu
وَصَلتُ
jag - dåtid
'aSila
أَصِلَ
jag - subjunktiv
'aSil
أَصِل
jag - jussiv
du (m)
taSilu
تَصِلُ
du (m) - nutid
waSalta
وَصَلتَ
du (m) - dåtid
taSila
تَصِلَ
du (m) - subjunktiv
taSil
تَصِل
du (m) - jussiv
du (f)
taSiliina
تَصِلِينَ
du (f) - nutid
waSalti
وَصَلتِ
du (f) - dåtid
taSilii
تَصِلِي
du (f) - subjunktiv
taSilii
تَصِلِي
du (f) - jussiv
han
yaSilu
يَصِلُ
han - nutid
waSala
وَصَلَ
han - dåtid
yaSila
يَصِلَ
han - subjunktiv
yaSil
يَصِل
han - jussiv
hon
taSilu
تَصِلُ
hon - nutid
waSalat
وَصَلَت
hon - dåtid
taSila
تَصِلَ
hon - subjunktiv
taSil
تَصِل
hon - jussiv
vi
naSilu
نَصِلُ
vi - nutid
waSalnaa
وَصَلنَا
vi - dåtid
naSila
نَصِلَ
vi - subjunktiv
naSil
نَصِل
vi - jussiv
ni (m)
taSiluuna
تَصِلُونَ
ni (m) - nutid
waSaltum
وَصَلتُم
ni (m) - dåtid
taSiluu
تَصِلُوا
ni (m) - subjunktiv
taSiluu
تَصِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSilna
تَصِلنَ
ni (f) - nutid
waSaltunna
وَصَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSilna
تَصِلنَ
ni (f) - subjunktiv
taSilna
تَصِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSiluuna
يَصِلُونَ
de (m) - nutid
waSaluu
وَصَلُوا
de (m) - dåtid
yaSiluu
يَصِلُوا
de (m) - subjunktiv
yaSiluu
يَصِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSilna
يَصِلنَ
de (f) - nutid
waSalna
وَصَلنَ
de (f) - dåtid
yaSilna
يَصِلنَ
de (f) - subjunktiv
yaSilna
يَصِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSilaani
تَصِلَانِ
ni två - nutid
waSaltumaa
وَصَلتُمَا
ni två - dåtid
taSilaa
تَصِلَا
ni två - subjunktiv
taSilaa
تَصِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSilaani
يَصِلَانِ
de två (m) - nutid
waSalaa
وَصَلَا
de två (m) - dåtid
yaSilaa
يَصِلَا
de två (m) - subjunktiv
yaSilaa
يَصِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSilaani
تَصِلَانِ
de två (f) - nutid
waSalataa
وَصَلَتَا
de två (f) - dåtid
taSilaa
تَصِلَا
de två (f) - subjunktiv
taSilaa
تَصِلَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
Sil
صِل
du (m) - imperativ
du (f)
Silii
صِلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
Silaa
صِلَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
Siluu
صِلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
Silna
صِلنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.