Böjningsformer av verbet 'att förena'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwaSSilu
أُوَصِّلُ
jag - nutid
waSSaltu
وَصَّلتُ
jag - dåtid
'uwaSSil
أُوَصِّل
jag - subjunktiv
'uwaSSil
أُوَصِّل
jag - jussiv
du (m)
tuwaSSilu
تُوَصِّلُ
du (m) - nutid
waSSalta
وَصَّلتَ
du (m) - dåtid
tuwaSSil
تُوَصِّل
du (m) - subjunktiv
tuwaSSil
تُوَصِّل
du (m) - jussiv
du (f)
tuwaSSiliina
تُوَصِّلِينَ
du (f) - nutid
waSSalti
وَصَّلتِ
du (f) - dåtid
tuwaSSilii
تُوَصِّلِي
du (f) - subjunktiv
tuwaSSilii
تُوَصِّلِي
du (f) - jussiv
han
yuwaSSilu
يُوَصِّلُ
han - nutid
waSSala
وَصَّلَ
han - dåtid
yuwaSSil
يُوَصِّل
han - subjunktiv
yuwaSSil
يُوَصِّل
han - jussiv
hon
tuwaSSilu
تُوَصِّلُ
hon - nutid
waSSalat
وَصَّلَت
hon - dåtid
tuwaSSil
تُوَصِّل
hon - subjunktiv
tuwaSSil
تُوَصِّل
hon - jussiv
vi
nuwaSSilu
نُوَصِّلُ
vi - nutid
waSSalnaa
وَصَّلنَا
vi - dåtid
nuwaSSil
نُوَصِّل
vi - subjunktiv
nuwaSSil
نُوَصِّل
vi - jussiv
ni (m)
tuwaSSiluuna
تُوَصِّلُونَ
ni (m) - nutid
waSSaltum
وَصَّلتُم
ni (m) - dåtid
tuwaSSiluu
تُوَصِّلُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwaSSiluu
تُوَصِّلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwaSSilna
تُوَصِّلنَ
ni (f) - nutid
waSSaltunna
وَصَّلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwaSSilna
تُوَصِّلنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwaSSilna
تُوَصِّلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwaSSiluuna
يُوَصِّلُونَ
de (m) - nutid
waSSaluu
وَصَّلُوا
de (m) - dåtid
yuwaSSiluu
يُوَصِّلُوا
de (m) - subjunktiv
yuwaSSiluu
يُوَصِّلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwaSSilna
يُوَصِّلنَ
de (f) - nutid
waSSalna
وَصَّلنَ
de (f) - dåtid
yuwaSSilna
يُوَصِّلنَ
de (f) - subjunktiv
yuwaSSilna
يُوَصِّلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwaSSilaani
تُوَصِّلَانِ
ni två - nutid
waSSaltumaa
وَصَّلتُمَا
ni två - dåtid
tuwaSSilaa
تُوَصِّلَا
ni två - subjunktiv
tuwaSSilaa
تُوَصِّلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwaSSilaani
يُوَصِّلَانِ
de två (m) - nutid
waSSalaa
وَصَّلَا
de två (m) - dåtid
yuwaSSilaa
يُوَصِّلَا
de två (m) - subjunktiv
yuwaSSilaa
يُوَصِّلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwaSSilaani
تُوَصِّلَانِ
de två (f) - nutid
waSSalataa
وَصَّلَتَا
de två (f) - dåtid
tuwaSSilaa
تُوَصِّلَا
de två (f) - subjunktiv
tuwaSSilaa
تُوَصِّلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.