Böjningsformer av verbet 'att frysa'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uSaqqi3u
أُصَقِّعُ
jag - nutid
Saqqa3tu
صَقَّعتُ
jag - dåtid
'uSaqqi3
أُصَقِّع
jag - subjunktiv
'uSaqqi3
أُصَقِّع
jag - jussiv
du (m)
tuSaqqi3u
تُصَقِّعُ
du (m) - nutid
Saqqa3ta
صَقَّعتَ
du (m) - dåtid
tuSaqqi3
تُصَقِّع
du (m) - subjunktiv
tuSaqqi3
تُصَقِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuSaqqi3iina
تُصَقِّعِينَ
du (f) - nutid
Saqqa3ti
صَقَّعتِ
du (f) - dåtid
tuSaqqi3ii
تُصَقِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuSaqqi3ii
تُصَقِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuSaqqi3u
يُصَقِّعُ
han - nutid
Saqqa3a
صَقَّعَ
han - dåtid
yuSaqqi3
يُصَقِّع
han - subjunktiv
yuSaqqi3
يُصَقِّع
han - jussiv
hon
tuSaqqi3u
تُصَقِّعُ
hon - nutid
Saqqa3at
صَقَّعَت
hon - dåtid
tuSaqqi3
تُصَقِّع
hon - subjunktiv
tuSaqqi3
تُصَقِّع
hon - jussiv
vi
nuSaqqi3u
نُصَقِّعُ
vi - nutid
Saqqa3naa
صَقَّعنَا
vi - dåtid
nuSaqqi3
نُصَقِّع
vi - subjunktiv
nuSaqqi3
نُصَقِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuSaqqi3uuna
تُصَقِّعُونَ
ni (m) - nutid
Saqqa3tum
صَقَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuSaqqi3uu
تُصَقِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuSaqqi3uu
تُصَقِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuSaqqi3na
تُصَقِّعنَ
ni (f) - nutid
Saqqa3tunna
صَقَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuSaqqi3na
تُصَقِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuSaqqi3na
تُصَقِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuSaqqi3uuna
يُصَقِّعُونَ
de (m) - nutid
Saqqa3uu
صَقَّعُوا
de (m) - dåtid
yuSaqqi3uu
يُصَقِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuSaqqi3uu
يُصَقِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuSaqqi3na
يُصَقِّعنَ
de (f) - nutid
Saqqa3na
صَقَّعنَ
de (f) - dåtid
yuSaqqi3na
يُصَقِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuSaqqi3na
يُصَقِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuSaqqi3aani
تُصَقِّعَانِ
ni två - nutid
Saqqa3tumaa
صَقَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuSaqqi3aa
تُصَقِّعَا
ni två - subjunktiv
tuSaqqi3aa
تُصَقِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuSaqqi3aani
يُصَقِّعَانِ
de två (m) - nutid
Saqqa3aa
صَقَّعَا
de två (m) - dåtid
yuSaqqi3aa
يُصَقِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuSaqqi3aa
يُصَقِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuSaqqi3aani
تُصَقِّعَانِ
de två (f) - nutid
Saqqa3ataa
صَقَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuSaqqi3aa
تُصَقِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuSaqqi3aa
تُصَقِّعَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.