Böjningsformer av verbet 'att fÃ¥ tänder'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usinnu
أُسِنُّ
jag - nutid
'asanntu
أَسَنّتُ
jag - dåtid
'usnin
أُسنِن
jag - subjunktiv
'usnin
أُسنِن
jag - jussiv
du (m)
tusinnu
تُسِنُّ
du (m) - nutid
'asannta
أَسَنّتَ
du (m) - dåtid
tusnin
تُسنِن
du (m) - subjunktiv
tusnin
تُسنِن
du (m) - jussiv
du (f)
tusinniina
تُسِنِّينَ
du (f) - nutid
'asannti
أَسَنّتِ
du (f) - dåtid
tusninii
تُسنِنِي
du (f) - subjunktiv
tusninii
تُسنِنِي
du (f) - jussiv
han
yusinnu
يُسِنُّ
han - nutid
'asanna
أَسَنَّ
han - dåtid
yusnin
يُسنِن
han - subjunktiv
yusnin
يُسنِن
han - jussiv
hon
tusinnu
تُسِنُّ
hon - nutid
'asannat
أَسَنَّت
hon - dåtid
tusnin
تُسنِن
hon - subjunktiv
tusnin
تُسنِن
hon - jussiv
vi
nusinnu
نُسِنُّ
vi - nutid
'asannnaa
أَسَنّنَا
vi - dåtid
nusnin
نُسنِن
vi - subjunktiv
nusnin
نُسنِن
vi - jussiv
ni (m)
tusinnuuna
تُسِنُّونَ
ni (m) - nutid
'asanntum
أَسَنّتُم
ni (m) - dåtid
tusninuu
تُسنِنُوا
ni (m) - subjunktiv
tusninuu
تُسنِنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusinnna
تُسِنّنَ
ni (f) - nutid
'asanntunna
أَسَنّتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusninna
تُسنِنَّ
ni (f) - subjunktiv
tusninna
تُسنِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusinnuuna
يُسِنُّونَ
de (m) - nutid
'asannuu
أَسَنُّوا
de (m) - dåtid
yusninuu
يُسنِنُوا
de (m) - subjunktiv
yusninuu
يُسنِنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusinnna
يُسِنّنَ
de (f) - nutid
'asannna
أَسَنّنَ
de (f) - dåtid
yusninna
يُسنِنَّ
de (f) - subjunktiv
yusninna
يُسنِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tusinnaani
تُسِنَّانِ
ni två - nutid
'asanntumaa
أَسَنّتُمَا
ni två - dåtid
tusninaa
تُسنِنَا
ni två - subjunktiv
tusninaa
تُسنِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusinnaani
يُسِنَّانِ
de två (m) - nutid
'asannaa
أَسَنَّا
de två (m) - dåtid
yusninaa
يُسنِنَا
de två (m) - subjunktiv
yusninaa
يُسنِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusinnaani
تُسِنَّانِ
de två (f) - nutid
'asannataa
أَسَنَّتَا
de två (f) - dåtid
tusninaa
تُسنِنَا
de två (f) - subjunktiv
tusninaa
تُسنِنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.