Böjningsformer av verbet 'att skärpa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usanninu
أُسَنِّنُ
jag - nutid
sannantu
سَنَّنتُ
jag - dåtid
'usannin
أُسَنِّن
jag - subjunktiv
'usannin
أُسَنِّن
jag - jussiv
du (m)
tusanninu
تُسَنِّنُ
du (m) - nutid
sannanta
سَنَّنتَ
du (m) - dåtid
tusannin
تُسَنِّن
du (m) - subjunktiv
tusannin
تُسَنِّن
du (m) - jussiv
du (f)
tusanniniina
تُسَنِّنِينَ
du (f) - nutid
sannanti
سَنَّنتِ
du (f) - dåtid
tusanninii
تُسَنِّنِي
du (f) - subjunktiv
tusanninii
تُسَنِّنِي
du (f) - jussiv
han
yusanninu
يُسَنِّنُ
han - nutid
sannana
سَنَّنَ
han - dåtid
yusannin
يُسَنِّن
han - subjunktiv
yusannin
يُسَنِّن
han - jussiv
hon
tusanninu
تُسَنِّنُ
hon - nutid
sannanat
سَنَّنَت
hon - dåtid
tusannin
تُسَنِّن
hon - subjunktiv
tusannin
تُسَنِّن
hon - jussiv
vi
nusanninu
نُسَنِّنُ
vi - nutid
sannannaa
سَنَّنَّا
vi - dåtid
nusannin
نُسَنِّن
vi - subjunktiv
nusannin
نُسَنِّن
vi - jussiv
ni (m)
tusanninuuna
تُسَنِّنُونَ
ni (m) - nutid
sannantum
سَنَّنتُم
ni (m) - dåtid
tusanninuu
تُسَنِّنُوا
ni (m) - subjunktiv
tusanninuu
تُسَنِّنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusanninna
تُسَنِّنَّ
ni (f) - nutid
sannantunna
سَنَّنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusanninna
تُسَنِّنَّ
ni (f) - subjunktiv
tusanninna
تُسَنِّنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusanninuuna
يُسَنِّنُونَ
de (m) - nutid
sannanuu
سَنَّنُوا
de (m) - dåtid
yusanninuu
يُسَنِّنُوا
de (m) - subjunktiv
yusanninuu
يُسَنِّنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusanninna
يُسَنِّنَّ
de (f) - nutid
sannanna
سَنَّنَّ
de (f) - dåtid
yusanninna
يُسَنِّنَّ
de (f) - subjunktiv
yusanninna
يُسَنِّنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tusanninaani
تُسَنِّنَانِ
ni två - nutid
sannantumaa
سَنَّنتُمَا
ni två - dåtid
tusanninaa
تُسَنِّنَا
ni två - subjunktiv
tusanninaa
تُسَنِّنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusanninaani
يُسَنِّنَانِ
de två (m) - nutid
sannanaa
سَنَّنَا
de två (m) - dåtid
yusanninaa
يُسَنِّنَا
de två (m) - subjunktiv
yusanninaa
يُسَنِّنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusanninaani
تُسَنِّنَانِ
de två (f) - nutid
sannanataa
سَنَّنَتَا
de två (f) - dåtid
tusanninaa
تُسَنِّنَا
de två (f) - subjunktiv
tusanninaa
تُسَنِّنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.