Böjningsformer av verbet 'att känna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ash3uru
أَشعُرُ
jag - nutid
sha3artu
شَعَرتُ
jag - dåtid
'ash3ura
أَشعُرَ
jag - subjunktiv
'ash3ur
أَشعُر
jag - jussiv
du (m)
tash3uru
تَشعُرُ
du (m) - nutid
sha3arta
شَعَرتَ
du (m) - dåtid
tash3ura
تَشعُرَ
du (m) - subjunktiv
tash3ur
تَشعُر
du (m) - jussiv
du (f)
tash3uriina
تَشعُرِينَ
du (f) - nutid
sha3arti
شَعَرتِ
du (f) - dåtid
tash3urii
تَشعُرِي
du (f) - subjunktiv
tash3urii
تَشعُرِي
du (f) - jussiv
han
yash3uru
يَشعُرُ
han - nutid
sha3ara
شَعَرَ
han - dåtid
yash3ura
يَشعُرَ
han - subjunktiv
yash3ur
يَشعُر
han - jussiv
hon
tash3uru
تَشعُرُ
hon - nutid
sha3arat
شَعَرَت
hon - dåtid
tash3ura
تَشعُرَ
hon - subjunktiv
tash3ur
تَشعُر
hon - jussiv
vi
nash3uru
نَشعُرُ
vi - nutid
sha3arnaa
شَعَرنَا
vi - dåtid
nash3ura
نَشعُرَ
vi - subjunktiv
nash3ur
نَشعُر
vi - jussiv
ni (m)
tash3uruuna
تَشعُرُونَ
ni (m) - nutid
sha3artum
شَعَرتُم
ni (m) - dåtid
tash3uruu
تَشعُرُوا
ni (m) - subjunktiv
tash3uruu
تَشعُرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tash3urna
تَشعُرنَ
ni (f) - nutid
sha3artunna
شَعَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tash3urna
تَشعُرنَ
ni (f) - subjunktiv
tash3urna
تَشعُرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yash3uruuna
يَشعُرُونَ
de (m) - nutid
sha3aruu
شَعَرُوا
de (m) - dåtid
yash3uruu
يَشعُرُوا
de (m) - subjunktiv
yash3uruu
يَشعُرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yash3urna
يَشعُرنَ
de (f) - nutid
sha3arna
شَعَرنَ
de (f) - dåtid
yash3urna
يَشعُرنَ
de (f) - subjunktiv
yash3urna
يَشعُرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tash3uraani
تَشعُرَانِ
ni två - nutid
sha3artumaa
شَعَرتُمَا
ni två - dåtid
tash3uraa
تَشعُرَا
ni två - subjunktiv
tash3uraa
تَشعُرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yash3uraani
يَشعُرَانِ
de två (m) - nutid
sha3araa
شَعَرَا
de två (m) - dåtid
yash3uraa
يَشعُرَا
de två (m) - subjunktiv
yash3uraa
يَشعُرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tash3uraani
تَشعُرَانِ
de två (f) - nutid
sha3arataa
شَعَرَتَا
de två (f) - dåtid
tash3uraa
تَشعُرَا
de två (f) - subjunktiv
tash3uraa
تَشعُرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ush3ur
أُشعُر
du (m) - imperativ
du (f)
'ush3urii
أُشعُرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ush3uraa
أُشعُرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ush3uruu
أُشعُرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ush3urna
أُشعُرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.