Böjningsformer av verbet 'att orsaka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usabbibu
أُسَبِّبُ
jag - nutid
sabbabtu
سَبَّبتُ
jag - dåtid
'usabbib
أُسَبِّب
jag - subjunktiv
'usabbib
أُسَبِّب
jag - jussiv
du (m)
tusabbibu
تُسَبِّبُ
du (m) - nutid
sabbabta
سَبَّبتَ
du (m) - dåtid
tusabbib
تُسَبِّب
du (m) - subjunktiv
tusabbib
تُسَبِّب
du (m) - jussiv
du (f)
tusabbibiina
تُسَبِّبِينَ
du (f) - nutid
sabbabti
سَبَّبتِ
du (f) - dåtid
tusabbibii
تُسَبِّبِي
du (f) - subjunktiv
tusabbibii
تُسَبِّبِي
du (f) - jussiv
han
yusabbibu
يُسَبِّبُ
han - nutid
sabbaba
سَبَّبَ
han - dåtid
yusabbib
يُسَبِّب
han - subjunktiv
yusabbib
يُسَبِّب
han - jussiv
hon
tusabbibu
تُسَبِّبُ
hon - nutid
sabbabat
سَبَّبَت
hon - dåtid
tusabbib
تُسَبِّب
hon - subjunktiv
tusabbib
تُسَبِّب
hon - jussiv
vi
nusabbibu
نُسَبِّبُ
vi - nutid
sabbabnaa
سَبَّبنَا
vi - dåtid
nusabbib
نُسَبِّب
vi - subjunktiv
nusabbib
نُسَبِّب
vi - jussiv
ni (m)
tusabbibuuna
تُسَبِّبُونَ
ni (m) - nutid
sabbabtum
سَبَّبتُم
ni (m) - dåtid
tusabbibuu
تُسَبِّبُوا
ni (m) - subjunktiv
tusabbibuu
تُسَبِّبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusabbibna
تُسَبِّبنَ
ni (f) - nutid
sabbabtunna
سَبَّبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusabbibna
تُسَبِّبنَ
ni (f) - subjunktiv
tusabbibna
تُسَبِّبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusabbibuuna
يُسَبِّبُونَ
de (m) - nutid
sabbabuu
سَبَّبُوا
de (m) - dåtid
yusabbibuu
يُسَبِّبُوا
de (m) - subjunktiv
yusabbibuu
يُسَبِّبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusabbibna
يُسَبِّبنَ
de (f) - nutid
sabbabna
سَبَّبنَ
de (f) - dåtid
yusabbibna
يُسَبِّبنَ
de (f) - subjunktiv
yusabbibna
يُسَبِّبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusabbibaani
تُسَبِّبَانِ
ni två - nutid
sabbabtumaa
سَبَّبتُمَا
ni två - dåtid
tusabbibaa
تُسَبِّبَا
ni två - subjunktiv
tusabbibaa
تُسَبِّبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusabbibaani
يُسَبِّبَانِ
de två (m) - nutid
sabbabaa
سَبَّبَا
de två (m) - dåtid
yusabbibaa
يُسَبِّبَا
de två (m) - subjunktiv
yusabbibaa
يُسَبِّبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusabbibaani
تُسَبِّبَانِ
de två (f) - nutid
sabbabataa
سَبَّبَتَا
de två (f) - dåtid
tusabbibaa
تُسَبِّبَا
de två (f) - subjunktiv
tusabbibaa
تُسَبِّبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.