Böjningsformer av verbet 'att rädda'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unqidhu
أُنقِذُ
jag - nutid
'anqadhtu
أَنقَذتُ
jag - dåtid
'unqidh
أُنقِذ
jag - subjunktiv
'unqidh
أُنقِذ
jag - jussiv
du (m)
tunqidhu
تُنقِذُ
du (m) - nutid
'anqadhta
أَنقَذتَ
du (m) - dåtid
tunqidh
تُنقِذ
du (m) - subjunktiv
tunqidh
تُنقِذ
du (m) - jussiv
du (f)
tunqidhiina
تُنقِذِينَ
du (f) - nutid
'anqadhti
أَنقَذتِ
du (f) - dåtid
tunqidhii
تُنقِذِي
du (f) - subjunktiv
tunqidhii
تُنقِذِي
du (f) - jussiv
han
yunqidhu
يُنقِذُ
han - nutid
'anqadha
أَنقَذَ
han - dåtid
yunqidh
يُنقِذ
han - subjunktiv
yunqidh
يُنقِذ
han - jussiv
hon
tunqidhu
تُنقِذُ
hon - nutid
'anqadhat
أَنقَذَت
hon - dåtid
tunqidh
تُنقِذ
hon - subjunktiv
tunqidh
تُنقِذ
hon - jussiv
vi
nunqidhu
نُنقِذُ
vi - nutid
'anqadhnaa
أَنقَذنَا
vi - dåtid
nunqidh
نُنقِذ
vi - subjunktiv
nunqidh
نُنقِذ
vi - jussiv
ni (m)
tunqidhuuna
تُنقِذُونَ
ni (m) - nutid
'anqadhtum
أَنقَذتُم
ni (m) - dåtid
tunqidhuu
تُنقِذُوا
ni (m) - subjunktiv
tunqidhuu
تُنقِذُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunqidhna
تُنقِذنَ
ni (f) - nutid
'anqadhtunna
أَنقَذتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunqidhna
تُنقِذنَ
ni (f) - subjunktiv
tunqidhna
تُنقِذنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunqidhuuna
يُنقِذُونَ
de (m) - nutid
'anqadhuu
أَنقَذُوا
de (m) - dåtid
yunqidhuu
يُنقِذُوا
de (m) - subjunktiv
yunqidhuu
يُنقِذُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunqidhna
يُنقِذنَ
de (f) - nutid
'anqadhna
أَنقَذنَ
de (f) - dåtid
yunqidhna
يُنقِذنَ
de (f) - subjunktiv
yunqidhna
يُنقِذنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunqidhaani
تُنقِذَانِ
ni två - nutid
'anqadhtumaa
أَنقَذتُمَا
ni två - dåtid
tunqidhaa
تُنقِذَا
ni två - subjunktiv
tunqidhaa
تُنقِذَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunqidhaani
يُنقِذَانِ
de två (m) - nutid
'anqadhaa
أَنقَذَا
de två (m) - dåtid
yunqidhaa
يُنقِذَا
de två (m) - subjunktiv
yunqidhaa
يُنقِذَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunqidhaani
تُنقِذَانِ
de två (f) - nutid
'anqadhataa
أَنقَذَتَا
de två (f) - dåtid
tunqidhaa
تُنقِذَا
de två (f) - subjunktiv
tunqidhaa
تُنقِذَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.