Böjningsformer av verbet 'att slÃ¥, träffa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'akhbiTu
أَخبِطُ
jag - nutid
khabaTtu
خَبَطتُ
jag - dåtid
'akhbiTa
أَخبِطَ
jag - subjunktiv
'akhbiT
أَخبِط
jag - jussiv
du (m)
takhbiTu
تَخبِطُ
du (m) - nutid
khabaTta
خَبَطتَ
du (m) - dåtid
takhbiTa
تَخبِطَ
du (m) - subjunktiv
takhbiT
تَخبِط
du (m) - jussiv
du (f)
takhbiTiina
تَخبِطِينَ
du (f) - nutid
khabaTti
خَبَطتِ
du (f) - dåtid
takhbiTii
تَخبِطِي
du (f) - subjunktiv
takhbiTii
تَخبِطِي
du (f) - jussiv
han
yakhbiTu
يَخبِطُ
han - nutid
khabaTa
خَبَطَ
han - dåtid
yakhbiTa
يَخبِطَ
han - subjunktiv
yakhbiT
يَخبِط
han - jussiv
hon
takhbiTu
تَخبِطُ
hon - nutid
khabaTat
خَبَطَت
hon - dåtid
takhbiTa
تَخبِطَ
hon - subjunktiv
takhbiT
تَخبِط
hon - jussiv
vi
nakhbiTu
نَخبِطُ
vi - nutid
khabaTnaa
خَبَطنَا
vi - dåtid
nakhbiTa
نَخبِطَ
vi - subjunktiv
nakhbiT
نَخبِط
vi - jussiv
ni (m)
takhbiTuuna
تَخبِطُونَ
ni (m) - nutid
khabaTtum
خَبَطتُم
ni (m) - dåtid
takhbiTuu
تَخبِطُوا
ni (m) - subjunktiv
takhbiTuu
تَخبِطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
takhbiTna
تَخبِطنَ
ni (f) - nutid
khabaTtunna
خَبَطتُنَّ
ni (f) - dåtid
takhbiTna
تَخبِطنَ
ni (f) - subjunktiv
takhbiTna
تَخبِطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yakhbiTuuna
يَخبِطُونَ
de (m) - nutid
khabaTuu
خَبَطُوا
de (m) - dåtid
yakhbiTuu
يَخبِطُوا
de (m) - subjunktiv
yakhbiTuu
يَخبِطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yakhbiTna
يَخبِطنَ
de (f) - nutid
khabaTna
خَبَطنَ
de (f) - dåtid
yakhbiTna
يَخبِطنَ
de (f) - subjunktiv
yakhbiTna
يَخبِطنَ
de (f) - jussiv
ni två
takhbiTaani
تَخبِطَانِ
ni två - nutid
khabaTtumaa
خَبَطتُمَا
ni två - dåtid
takhbiTaa
تَخبِطَا
ni två - subjunktiv
takhbiTaa
تَخبِطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yakhbiTaani
يَخبِطَانِ
de två (m) - nutid
khabaTaa
خَبَطَا
de två (m) - dåtid
yakhbiTaa
يَخبِطَا
de två (m) - subjunktiv
yakhbiTaa
يَخبِطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
takhbiTaani
تَخبِطَانِ
de två (f) - nutid
khabaTataa
خَبَطَتَا
de två (f) - dåtid
takhbiTaa
تَخبِطَا
de två (f) - subjunktiv
takhbiTaa
تَخبِطَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ikhbiT
إِخبِط
du (m) - imperativ
du (f)
'ikhbiTii
إِخبِطِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ikhbiTaa
إِخبِطَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ikhbiTuu
إِخبِطُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ikhbiTna
إِخبِطنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.