Böjningsformer av verbet 'att bry sig om'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3ba'u
أَعبَأُ
jag - nutid
3aba'tu
عَبَأتُ
jag - dåtid
'a3ba'a
أَعبَأَ
jag - subjunktiv
'a3ba'
أَعبَأ
jag - jussiv
du (m)
ta3ba'u
تَعبَأُ
du (m) - nutid
3aba'ta
عَبَأتَ
du (m) - dåtid
ta3ba'a
تَعبَأَ
du (m) - subjunktiv
ta3ba'
تَعبَأ
du (m) - jussiv
du (f)
ta3ba'iina
تَعبَأِينَ
du (f) - nutid
3aba'ti
عَبَأتِ
du (f) - dåtid
ta3ba'ii
تَعبَأِي
du (f) - subjunktiv
ta3ba'ii
تَعبَأِي
du (f) - jussiv
han
ya3ba'u
يَعبَأُ
han - nutid
3aba'a
عَبَأَ
han - dåtid
ya3ba'a
يَعبَأَ
han - subjunktiv
ya3ba'
يَعبَأ
han - jussiv
hon
ta3ba'u
تَعبَأُ
hon - nutid
3aba'at
عَبَأَت
hon - dåtid
ta3ba'a
تَعبَأَ
hon - subjunktiv
ta3ba'
تَعبَأ
hon - jussiv
vi
na3ba'u
نَعبَأُ
vi - nutid
3aba'naa
عَبَأنَا
vi - dåtid
na3ba'a
نَعبَأَ
vi - subjunktiv
na3ba'
نَعبَأ
vi - jussiv
ni (m)
ta3ba'uuna
تَعبَأُونَ
ni (m) - nutid
3aba'tum
عَبَأتُم
ni (m) - dåtid
ta3ba'uu
تَعبَأُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3ba'uu
تَعبَأُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3ba'na
تَعبَأنَ
ni (f) - nutid
3aba'tunna
عَبَأتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3ba'na
تَعبَأنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3ba'na
تَعبَأنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3ba'uuna
يَعبَأُونَ
de (m) - nutid
3aba'uu
عَبَأُوا
de (m) - dåtid
ya3ba'uu
يَعبَأُوا
de (m) - subjunktiv
ya3ba'uu
يَعبَأُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3ba'na
يَعبَأنَ
de (f) - nutid
3aba'na
عَبَأنَ
de (f) - dåtid
ya3ba'na
يَعبَأنَ
de (f) - subjunktiv
ya3ba'na
يَعبَأنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3ba'aani
تَعبَأَانِ
ni två - nutid
3aba'tumaa
عَبَأتُمَا
ni två - dåtid
ta3ba'aa
تَعبَأَا
ni två - subjunktiv
ta3ba'aa
تَعبَأَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3ba'aani
يَعبَأَانِ
de två (m) - nutid
3aba'aa
عَبَأَا
de två (m) - dåtid
ya3ba'aa
يَعبَأَا
de två (m) - subjunktiv
ya3ba'aa
يَعبَأَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3ba'aani
تَعبَأَانِ
de två (f) - nutid
3aba'ataa
عَبَأَتَا
de två (f) - dåtid
ta3ba'aa
تَعبَأَا
de två (f) - subjunktiv
ta3ba'aa
تَعبَأَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'i3ba'
إِعبَأ
du (m) - imperativ
du (f)
'i3ba'ii
إِعبَأِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'i3ba'aa
إِعبَأَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'i3ba'uu
إِعبَأُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'i3ba'na
إِعبَأنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.