Böjningsformer av verbet 'att förlolämpa, störa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ukhillu
أُخِلُّ
jag - nutid
'akhalltu
أَخَلّتُ
jag - dåtid
'ukhlil
أُخلِل
jag - subjunktiv
'ukhlil
أُخلِل
jag - jussiv
du (m)
tukhillu
تُخِلُّ
du (m) - nutid
'akhallta
أَخَلّتَ
du (m) - dåtid
tukhlil
تُخلِل
du (m) - subjunktiv
tukhlil
تُخلِل
du (m) - jussiv
du (f)
tukhilliina
تُخِلِّينَ
du (f) - nutid
'akhallti
أَخَلّتِ
du (f) - dåtid
tukhlilii
تُخلِلِي
du (f) - subjunktiv
tukhlilii
تُخلِلِي
du (f) - jussiv
han
yukhillu
يُخِلُّ
han - nutid
'akhalla
أَخَلَّ
han - dåtid
yukhlil
يُخلِل
han - subjunktiv
yukhlil
يُخلِل
han - jussiv
hon
tukhillu
تُخِلُّ
hon - nutid
'akhallat
أَخَلَّت
hon - dåtid
tukhlil
تُخلِل
hon - subjunktiv
tukhlil
تُخلِل
hon - jussiv
vi
nukhillu
نُخِلُّ
vi - nutid
'akhallnaa
أَخَلّنَا
vi - dåtid
nukhlil
نُخلِل
vi - subjunktiv
nukhlil
نُخلِل
vi - jussiv
ni (m)
tukhilluuna
تُخِلُّونَ
ni (m) - nutid
'akhalltum
أَخَلّتُم
ni (m) - dåtid
tukhliluu
تُخلِلُوا
ni (m) - subjunktiv
tukhliluu
تُخلِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tukhillna
تُخِلّنَ
ni (f) - nutid
'akhalltunna
أَخَلّتُنَّ
ni (f) - dåtid
tukhlilna
تُخلِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tukhlilna
تُخلِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yukhilluuna
يُخِلُّونَ
de (m) - nutid
'akhalluu
أَخَلُّوا
de (m) - dåtid
yukhliluu
يُخلِلُوا
de (m) - subjunktiv
yukhliluu
يُخلِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yukhillna
يُخِلّنَ
de (f) - nutid
'akhallna
أَخَلّنَ
de (f) - dåtid
yukhlilna
يُخلِلنَ
de (f) - subjunktiv
yukhlilna
يُخلِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tukhillaani
تُخِلَّانِ
ni två - nutid
'akhalltumaa
أَخَلّتُمَا
ni två - dåtid
tukhlilaa
تُخلِلَا
ni två - subjunktiv
tukhlilaa
تُخلِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yukhillaani
يُخِلَّانِ
de två (m) - nutid
'akhallaa
أَخَلَّا
de två (m) - dåtid
yukhlilaa
يُخلِلَا
de två (m) - subjunktiv
yukhlilaa
يُخلِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tukhillaani
تُخِلَّانِ
de två (f) - nutid
'akhallataa
أَخَلَّتَا
de två (f) - dåtid
tukhlilaa
تُخلِلَا
de två (f) - subjunktiv
tukhlilaa
تُخلِلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.