Böjningsformer av verbet 'att ha kontakt, umgÃ¥s'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3aashiru
أُعَاشِرُ
jag - nutid
3aashartu
عَاشَرتُ
jag - dåtid
'u3aashir
أُعَاشِر
jag - subjunktiv
'u3aashir
أُعَاشِر
jag - jussiv
du (m)
tu3aashiru
تُعَاشِرُ
du (m) - nutid
3aasharta
عَاشَرتَ
du (m) - dåtid
tu3aashir
تُعَاشِر
du (m) - subjunktiv
tu3aashir
تُعَاشِر
du (m) - jussiv
du (f)
tu3aashiriina
تُعَاشِرِينَ
du (f) - nutid
3aasharti
عَاشَرتِ
du (f) - dåtid
tu3aashirii
تُعَاشِرِي
du (f) - subjunktiv
tu3aashirii
تُعَاشِرِي
du (f) - jussiv
han
yu3aashiru
يُعَاشِرُ
han - nutid
3aashara
عَاشَرَ
han - dåtid
yu3aashir
يُعَاشِر
han - subjunktiv
yu3aashir
يُعَاشِر
han - jussiv
hon
tu3aashiru
تُعَاشِرُ
hon - nutid
3aasharat
عَاشَرَت
hon - dåtid
tu3aashir
تُعَاشِر
hon - subjunktiv
tu3aashir
تُعَاشِر
hon - jussiv
vi
nu3aashiru
نُعَاشِرُ
vi - nutid
3aasharnaa
عَاشَرنَا
vi - dåtid
nu3aashir
نُعَاشِر
vi - subjunktiv
nu3aashir
نُعَاشِر
vi - jussiv
ni (m)
tu3aashiruuna
تُعَاشِرُونَ
ni (m) - nutid
3aashartum
عَاشَرتُم
ni (m) - dåtid
tu3aashiruu
تُعَاشِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3aashiruu
تُعَاشِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3aashirna
تُعَاشِرنَ
ni (f) - nutid
3aashartunna
عَاشَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3aashirna
تُعَاشِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3aashirna
تُعَاشِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3aashiruuna
يُعَاشِرُونَ
de (m) - nutid
3aasharuu
عَاشَرُوا
de (m) - dåtid
yu3aashiruu
يُعَاشِرُوا
de (m) - subjunktiv
yu3aashiruu
يُعَاشِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3aashirna
يُعَاشِرنَ
de (f) - nutid
3aasharna
عَاشَرنَ
de (f) - dåtid
yu3aashirna
يُعَاشِرنَ
de (f) - subjunktiv
yu3aashirna
يُعَاشِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3aashiraani
تُعَاشِرَانِ
ni två - nutid
3aashartumaa
عَاشَرتُمَا
ni två - dåtid
tu3aashiraa
تُعَاشِرَا
ni två - subjunktiv
tu3aashiraa
تُعَاشِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3aashiraani
يُعَاشِرَانِ
de två (m) - nutid
3aasharaa
عَاشَرَا
de två (m) - dåtid
yu3aashiraa
يُعَاشِرَا
de två (m) - subjunktiv
yu3aashiraa
يُعَاشِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3aashiraani
تُعَاشِرَانِ
de två (f) - nutid
3aasharataa
عَاشَرَتَا
de två (f) - dåtid
tu3aashiraa
تُعَاشِرَا
de två (f) - subjunktiv
tu3aashiraa
تُعَاشِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.