Böjningsformer av verbet 'att vara ren, vara rättfärdig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'azkuu
أَزكُو
jag - nutid
zakawtu
زَكَوتُ
jag - dåtid
'azkua
أَزكَُ
jag - subjunktiv
'azku
أَزكُ
jag - jussiv
du (m)
tazkuu
تَزكُو
du (m) - nutid
zakawta
زَكَوتَ
du (m) - dåtid
tazkua
تَزكَُ
du (m) - subjunktiv
tazku
تَزكُ
du (m) - jussiv
du (f)
tazkiina
تَزكِينَ
du (f) - nutid
zakawti
زَكَوتِ
du (f) - dåtid
tazkii
تَزكِي
du (f) - subjunktiv
tazkii
تَزكِي
du (f) - jussiv
han
yazkuu
يَزكُو
han - nutid
zakaa
زَكَا
han - dåtid
yazkua
يَزكَُ
han - subjunktiv
yazku
يَزكُ
han - jussiv
hon
tazkuu
تَزكُو
hon - nutid
zakat
زَكَت
hon - dåtid
tazkua
تَزكَُ
hon - subjunktiv
tazku
تَزكُ
hon - jussiv
vi
nazkuu
نَزكُو
vi - nutid
zakawnaa
زَكَونَا
vi - dåtid
nazkua
نَزكَُ
vi - subjunktiv
nazku
نَزكُ
vi - jussiv
ni (m)
tazkuuna
تَزكُونَ
ni (m) - nutid
zakawtum
زَكَوتُم
ni (m) - dåtid
tazkuu
تَزكُوا
ni (m) - subjunktiv
tazkuu
تَزكُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tazkuuna
تَزكُونَ
ni (f) - nutid
zakawtunna
زَكَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tazkuuna
تَزكُونَ
ni (f) - subjunktiv
tazkuuna
تَزكُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yazkuuna
يَزكُونَ
de (m) - nutid
zakauu
زَكَُوا
de (m) - dåtid
yazkuu
يَزكُوا
de (m) - subjunktiv
yazkuu
يَزكُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yazkuuna
يَزكُونَ
de (f) - nutid
zakawna
زَكَونَ
de (f) - dåtid
yazkuuna
يَزكُونَ
de (f) - subjunktiv
yazkuuna
يَزكُونَ
de (f) - jussiv
ni två
tazkuwaani
تَزكُوَانِ
ni två - nutid
zakawtumaa
زَكَوتُمَا
ni två - dåtid
tazkuaa
تَزكَُا
ni två - subjunktiv
tazkuaa
تَزكَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yazkuwaani
يَزكُوَانِ
de två (m) - nutid
zakawaa
زَكَوَا
de två (m) - dåtid
yazkuaa
يَزكَُا
de två (m) - subjunktiv
yazkuaa
يَزكَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tazkuwaani
تَزكُوَانِ
de två (f) - nutid
zakawataa
زَكَوَتَا
de två (f) - dåtid
tazkuaa
تَزكَُا
de två (f) - subjunktiv
tazkuaa
تَزكَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uzku
أُزكُ
du (m) - imperativ
du (f)
'uzkii
أُزكِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uzkuwaa
أُزكُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uzkuu
أُزكُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uzkuuna
أُزكُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.