Böjningsformer av verbet 'att skrika'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSrukhu
أَصرُخُ
jag - nutid
Sarakhtu
صَرَختُ
jag - dåtid
'aSrukha
أَصرُخَ
jag - subjunktiv
'aSrukh
أَصرُخ
jag - jussiv
du (m)
taSrukhu
تَصرُخُ
du (m) - nutid
Sarakhta
صَرَختَ
du (m) - dåtid
taSrukha
تَصرُخَ
du (m) - subjunktiv
taSrukh
تَصرُخ
du (m) - jussiv
du (f)
taSrukhiina
تَصرُخِينَ
du (f) - nutid
Sarakhti
صَرَختِ
du (f) - dåtid
taSrukhii
تَصرُخِي
du (f) - subjunktiv
taSrukhii
تَصرُخِي
du (f) - jussiv
han
yaSrukhu
يَصرُخُ
han - nutid
Sarakha
صَرَخَ
han - dåtid
yaSrukha
يَصرُخَ
han - subjunktiv
yaSrukh
يَصرُخ
han - jussiv
hon
taSrukhu
تَصرُخُ
hon - nutid
Sarakhat
صَرَخَت
hon - dåtid
taSrukha
تَصرُخَ
hon - subjunktiv
taSrukh
تَصرُخ
hon - jussiv
vi
naSrukhu
نَصرُخُ
vi - nutid
Sarakhnaa
صَرَخنَا
vi - dåtid
naSrukha
نَصرُخَ
vi - subjunktiv
naSrukh
نَصرُخ
vi - jussiv
ni (m)
taSrukhuuna
تَصرُخُونَ
ni (m) - nutid
Sarakhtum
صَرَختُم
ni (m) - dåtid
taSrukhuu
تَصرُخُوا
ni (m) - subjunktiv
taSrukhuu
تَصرُخُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSrukhna
تَصرُخنَ
ni (f) - nutid
Sarakhtunna
صَرَختُنَّ
ni (f) - dåtid
taSrukhna
تَصرُخنَ
ni (f) - subjunktiv
taSrukhna
تَصرُخنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSrukhuuna
يَصرُخُونَ
de (m) - nutid
Sarakhuu
صَرَخُوا
de (m) - dåtid
yaSrukhuu
يَصرُخُوا
de (m) - subjunktiv
yaSrukhuu
يَصرُخُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSrukhna
يَصرُخنَ
de (f) - nutid
Sarakhna
صَرَخنَ
de (f) - dåtid
yaSrukhna
يَصرُخنَ
de (f) - subjunktiv
yaSrukhna
يَصرُخنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSrukhaani
تَصرُخَانِ
ni två - nutid
Sarakhtumaa
صَرَختُمَا
ni två - dåtid
taSrukhaa
تَصرُخَا
ni två - subjunktiv
taSrukhaa
تَصرُخَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSrukhaani
يَصرُخَانِ
de två (m) - nutid
Sarakhaa
صَرَخَا
de två (m) - dåtid
yaSrukhaa
يَصرُخَا
de två (m) - subjunktiv
yaSrukhaa
يَصرُخَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSrukhaani
تَصرُخَانِ
de två (f) - nutid
Sarakhataa
صَرَخَتَا
de två (f) - dåtid
taSrukhaa
تَصرُخَا
de två (f) - subjunktiv
taSrukhaa
تَصرُخَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uSrukh
أُصرُخ
du (m) - imperativ
du (f)
'uSrukhii
أُصرُخِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uSrukhaa
أُصرُخَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uSrukhuu
أُصرُخُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uSrukhna
أُصرُخنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.