Böjningsformer av verbet 'att vara sympatisk'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3Tifu
أَعطِفُ
jag - nutid
3aTaftu
عَطَفتُ
jag - dåtid
'a3Tifa
أَعطِفَ
jag - subjunktiv
'a3Tif
أَعطِف
jag - jussiv
du (m)
ta3Tifu
تَعطِفُ
du (m) - nutid
3aTafta
عَطَفتَ
du (m) - dåtid
ta3Tifa
تَعطِفَ
du (m) - subjunktiv
ta3Tif
تَعطِف
du (m) - jussiv
du (f)
ta3Tifiina
تَعطِفِينَ
du (f) - nutid
3aTafti
عَطَفتِ
du (f) - dåtid
ta3Tifii
تَعطِفِي
du (f) - subjunktiv
ta3Tifii
تَعطِفِي
du (f) - jussiv
han
ya3Tifu
يَعطِفُ
han - nutid
3aTafa
عَطَفَ
han - dåtid
ya3Tifa
يَعطِفَ
han - subjunktiv
ya3Tif
يَعطِف
han - jussiv
hon
ta3Tifu
تَعطِفُ
hon - nutid
3aTafat
عَطَفَت
hon - dåtid
ta3Tifa
تَعطِفَ
hon - subjunktiv
ta3Tif
تَعطِف
hon - jussiv
vi
na3Tifu
نَعطِفُ
vi - nutid
3aTafnaa
عَطَفنَا
vi - dåtid
na3Tifa
نَعطِفَ
vi - subjunktiv
na3Tif
نَعطِف
vi - jussiv
ni (m)
ta3Tifuuna
تَعطِفُونَ
ni (m) - nutid
3aTaftum
عَطَفتُم
ni (m) - dåtid
ta3Tifuu
تَعطِفُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3Tifuu
تَعطِفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3Tifna
تَعطِفنَ
ni (f) - nutid
3aTaftunna
عَطَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3Tifna
تَعطِفنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3Tifna
تَعطِفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3Tifuuna
يَعطِفُونَ
de (m) - nutid
3aTafuu
عَطَفُوا
de (m) - dåtid
ya3Tifuu
يَعطِفُوا
de (m) - subjunktiv
ya3Tifuu
يَعطِفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3Tifna
يَعطِفنَ
de (f) - nutid
3aTafna
عَطَفنَ
de (f) - dåtid
ya3Tifna
يَعطِفنَ
de (f) - subjunktiv
ya3Tifna
يَعطِفنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3Tifaani
تَعطِفَانِ
ni två - nutid
3aTaftumaa
عَطَفتُمَا
ni två - dåtid
ta3Tifaa
تَعطِفَا
ni två - subjunktiv
ta3Tifaa
تَعطِفَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3Tifaani
يَعطِفَانِ
de två (m) - nutid
3aTafaa
عَطَفَا
de två (m) - dåtid
ya3Tifaa
يَعطِفَا
de två (m) - subjunktiv
ya3Tifaa
يَعطِفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3Tifaani
تَعطِفَانِ
de två (f) - nutid
3aTafataa
عَطَفَتَا
de två (f) - dåtid
ta3Tifaa
تَعطِفَا
de två (f) - subjunktiv
ta3Tifaa
تَعطِفَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'i3Tif
إِعطِف
du (m) - imperativ
du (f)
'i3Tifii
إِعطِفِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'i3Tifaa
إِعطِفَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'i3Tifuu
إِعطِفُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'i3Tifna
إِعطِفنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.