Böjningsformer av verbet 'att cirkulera, spridas'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'adhuu3u
أَذُوعُ
jag - nutid
dhu3tu
ذُعتُ
jag - dåtid
'adhu3a
أَذُعَ
jag - subjunktiv
'adhu3
أَذُع
jag - jussiv
du (m)
tadhuu3u
تَذُوعُ
du (m) - nutid
dhu3ta
ذُعتَ
du (m) - dåtid
tadhu3a
تَذُعَ
du (m) - subjunktiv
tadhu3
تَذُع
du (m) - jussiv
du (f)
tadhuu3iina
تَذُوعِينَ
du (f) - nutid
dhu3ti
ذُعتِ
du (f) - dåtid
tadhuu3ii
تَذُوعِي
du (f) - subjunktiv
tadhuu3ii
تَذُوعِي
du (f) - jussiv
han
yadhuu3u
يَذُوعُ
han - nutid
dhaa3a
ذَاعَ
han - dåtid
yadhu3a
يَذُعَ
han - subjunktiv
yadhu3
يَذُع
han - jussiv
hon
tadhuu3u
تَذُوعُ
hon - nutid
dhaa3at
ذَاعَت
hon - dåtid
tadhu3a
تَذُعَ
hon - subjunktiv
tadhu3
تَذُع
hon - jussiv
vi
nadhuu3u
نَذُوعُ
vi - nutid
dhu3naa
ذُعنَا
vi - dåtid
nadhu3a
نَذُعَ
vi - subjunktiv
nadhu3
نَذُع
vi - jussiv
ni (m)
tadhuu3uuna
تَذُوعُونَ
ni (m) - nutid
dhu3tum
ذُعتُم
ni (m) - dåtid
tadhuu3uu
تَذُوعُوا
ni (m) - subjunktiv
tadhuu3uu
تَذُوعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadhu3na
تَذُعنَ
ni (f) - nutid
dhu3tunna
ذُعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadhu3na
تَذُعنَ
ni (f) - subjunktiv
tadhu3na
تَذُعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yadhuu3uuna
يَذُوعُونَ
de (m) - nutid
dhaa3uu
ذَاعُوا
de (m) - dåtid
yadhuu3uu
يَذُوعُوا
de (m) - subjunktiv
yadhuu3uu
يَذُوعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadhu3na
يَذُعنَ
de (f) - nutid
dhu3na
ذُعنَ
de (f) - dåtid
yadhu3na
يَذُعنَ
de (f) - subjunktiv
yadhu3na
يَذُعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tadhuu3aani
تَذُوعَانِ
ni två - nutid
dhu3tumaa
ذُعتُمَا
ni två - dåtid
tadhu3aa
تَذُعَا
ni två - subjunktiv
tadhu3aa
تَذُعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yadhuu3aani
يَذُوعَانِ
de två (m) - nutid
dhu3aa
ذُعَا
de två (m) - dåtid
yadhu3aa
يَذُعَا
de två (m) - subjunktiv
yadhu3aa
يَذُعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tadhuu3aani
تَذُوعَانِ
de två (f) - nutid
dhu3ataa
ذُعَتَا
de två (f) - dåtid
tadhu3aa
تَذُعَا
de två (f) - subjunktiv
tadhu3aa
تَذُعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'idhwi3
إِذوِع
du (m) - imperativ
du (f)
'idhwi3ii
إِذوِعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'idhwi3aa
إِذوِعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'idhwi3uu
إِذوِعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'idhwi3na
إِذوِعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.