Böjningsformer av verbet 'att likna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ushbihu
أُشبِهُ
jag - nutid
'ashbahtu
أَشبَهتُ
jag - dåtid
'ushbih
أُشبِه
jag - subjunktiv
'ushbih
أُشبِه
jag - jussiv
du (m)
tushbihu
تُشبِهُ
du (m) - nutid
'ashbahta
أَشبَهتَ
du (m) - dåtid
tushbih
تُشبِه
du (m) - subjunktiv
tushbih
تُشبِه
du (m) - jussiv
du (f)
tushbihiina
تُشبِهِينَ
du (f) - nutid
'ashbahti
أَشبَهتِ
du (f) - dåtid
tushbihii
تُشبِهِي
du (f) - subjunktiv
tushbihii
تُشبِهِي
du (f) - jussiv
han
yushbihu
يُشبِهُ
han - nutid
'ashbaha
أَشبَهَ
han - dåtid
yushbih
يُشبِه
han - subjunktiv
yushbih
يُشبِه
han - jussiv
hon
tushbihu
تُشبِهُ
hon - nutid
'ashbahat
أَشبَهَت
hon - dåtid
tushbih
تُشبِه
hon - subjunktiv
tushbih
تُشبِه
hon - jussiv
vi
nushbihu
نُشبِهُ
vi - nutid
'ashbahnaa
أَشبَهنَا
vi - dåtid
nushbih
نُشبِه
vi - subjunktiv
nushbih
نُشبِه
vi - jussiv
ni (m)
tushbihuuna
تُشبِهُونَ
ni (m) - nutid
'ashbahtum
أَشبَهتُم
ni (m) - dåtid
tushbihuu
تُشبِهُوا
ni (m) - subjunktiv
tushbihuu
تُشبِهُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tushbihna
تُشبِهنَ
ni (f) - nutid
'ashbahtunna
أَشبَهتُنَّ
ni (f) - dåtid
tushbihna
تُشبِهنَ
ni (f) - subjunktiv
tushbihna
تُشبِهنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yushbihuuna
يُشبِهُونَ
de (m) - nutid
'ashbahuu
أَشبَهُوا
de (m) - dåtid
yushbihuu
يُشبِهُوا
de (m) - subjunktiv
yushbihuu
يُشبِهُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yushbihna
يُشبِهنَ
de (f) - nutid
'ashbahna
أَشبَهنَ
de (f) - dåtid
yushbihna
يُشبِهنَ
de (f) - subjunktiv
yushbihna
يُشبِهنَ
de (f) - jussiv
ni två
tushbihaani
تُشبِهَانِ
ni två - nutid
'ashbahtumaa
أَشبَهتُمَا
ni två - dåtid
tushbihaa
تُشبِهَا
ni två - subjunktiv
tushbihaa
تُشبِهَا
ni två - jussiv
de två (m)
yushbihaani
يُشبِهَانِ
de två (m) - nutid
'ashbahaa
أَشبَهَا
de två (m) - dåtid
yushbihaa
يُشبِهَا
de två (m) - subjunktiv
yushbihaa
يُشبِهَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tushbihaani
تُشبِهَانِ
de två (f) - nutid
'ashbahataa
أَشبَهَتَا
de två (f) - dåtid
tushbihaa
تُشبِهَا
de två (f) - subjunktiv
tushbihaa
تُشبِهَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.