Böjningsformer av verbet 'att tygla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uzammimu
أُزَمِّمُ
jag - nutid
zammamtu
زَمَّمتُ
jag - dåtid
'uzammim
أُزَمِّم
jag - subjunktiv
'uzammim
أُزَمِّم
jag - jussiv
du (m)
tuzammimu
تُزَمِّمُ
du (m) - nutid
zammamta
زَمَّمتَ
du (m) - dåtid
tuzammim
تُزَمِّم
du (m) - subjunktiv
tuzammim
تُزَمِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tuzammimiina
تُزَمِّمِينَ
du (f) - nutid
zammamti
زَمَّمتِ
du (f) - dåtid
tuzammimii
تُزَمِّمِي
du (f) - subjunktiv
tuzammimii
تُزَمِّمِي
du (f) - jussiv
han
yuzammimu
يُزَمِّمُ
han - nutid
zammama
زَمَّمَ
han - dåtid
yuzammim
يُزَمِّم
han - subjunktiv
yuzammim
يُزَمِّم
han - jussiv
hon
tuzammimu
تُزَمِّمُ
hon - nutid
zammamat
زَمَّمَت
hon - dåtid
tuzammim
تُزَمِّم
hon - subjunktiv
tuzammim
تُزَمِّم
hon - jussiv
vi
nuzammimu
نُزَمِّمُ
vi - nutid
zammamnaa
زَمَّمنَا
vi - dåtid
nuzammim
نُزَمِّم
vi - subjunktiv
nuzammim
نُزَمِّم
vi - jussiv
ni (m)
tuzammimuuna
تُزَمِّمُونَ
ni (m) - nutid
zammamtum
زَمَّمتُم
ni (m) - dåtid
tuzammimuu
تُزَمِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tuzammimuu
تُزَمِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuzammimna
تُزَمِّمنَ
ni (f) - nutid
zammamtunna
زَمَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuzammimna
تُزَمِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tuzammimna
تُزَمِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuzammimuuna
يُزَمِّمُونَ
de (m) - nutid
zammamuu
زَمَّمُوا
de (m) - dåtid
yuzammimuu
يُزَمِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yuzammimuu
يُزَمِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuzammimna
يُزَمِّمنَ
de (f) - nutid
zammamna
زَمَّمنَ
de (f) - dåtid
yuzammimna
يُزَمِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yuzammimna
يُزَمِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuzammimaani
تُزَمِّمَانِ
ni två - nutid
zammamtumaa
زَمَّمتُمَا
ni två - dåtid
tuzammimaa
تُزَمِّمَا
ni två - subjunktiv
tuzammimaa
تُزَمِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuzammimaani
يُزَمِّمَانِ
de två (m) - nutid
zammamaa
زَمَّمَا
de två (m) - dåtid
yuzammimaa
يُزَمِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yuzammimaa
يُزَمِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuzammimaani
تُزَمِّمَانِ
de två (f) - nutid
zammamataa
زَمَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tuzammimaa
تُزَمِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tuzammimaa
تُزَمِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.