Böjningsformer av verbet 'att stiga'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aS3adu
أَصعَدُ
jag - nutid
Sa3idtu
صَعِدتُ
jag - dåtid
'aS3ada
أَصعَدَ
jag - subjunktiv
'aS3ad
أَصعَد
jag - jussiv
du (m)
taS3adu
تَصعَدُ
du (m) - nutid
Sa3idta
صَعِدتَ
du (m) - dåtid
taS3ada
تَصعَدَ
du (m) - subjunktiv
taS3ad
تَصعَد
du (m) - jussiv
du (f)
taS3adiina
تَصعَدِينَ
du (f) - nutid
Sa3idti
صَعِدتِ
du (f) - dåtid
taS3adii
تَصعَدِي
du (f) - subjunktiv
taS3adii
تَصعَدِي
du (f) - jussiv
han
yaS3adu
يَصعَدُ
han - nutid
Sa3ida
صَعِدَ
han - dåtid
yaS3ada
يَصعَدَ
han - subjunktiv
yaS3ad
يَصعَد
han - jussiv
hon
taS3adu
تَصعَدُ
hon - nutid
Sa3idat
صَعِدَت
hon - dåtid
taS3ada
تَصعَدَ
hon - subjunktiv
taS3ad
تَصعَد
hon - jussiv
vi
naS3adu
نَصعَدُ
vi - nutid
Sa3idnaa
صَعِدنَا
vi - dåtid
naS3ada
نَصعَدَ
vi - subjunktiv
naS3ad
نَصعَد
vi - jussiv
ni (m)
taS3aduuna
تَصعَدُونَ
ni (m) - nutid
Sa3idtum
صَعِدتُم
ni (m) - dåtid
taS3aduu
تَصعَدُوا
ni (m) - subjunktiv
taS3aduu
تَصعَدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taS3adna
تَصعَدنَ
ni (f) - nutid
Sa3idtunna
صَعِدتُنَّ
ni (f) - dåtid
taS3adna
تَصعَدنَ
ni (f) - subjunktiv
taS3adna
تَصعَدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaS3aduuna
يَصعَدُونَ
de (m) - nutid
Sa3iduu
صَعِدُوا
de (m) - dåtid
yaS3aduu
يَصعَدُوا
de (m) - subjunktiv
yaS3aduu
يَصعَدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaS3adna
يَصعَدنَ
de (f) - nutid
Sa3idna
صَعِدنَ
de (f) - dåtid
yaS3adna
يَصعَدنَ
de (f) - subjunktiv
yaS3adna
يَصعَدنَ
de (f) - jussiv
ni två
taS3adaani
تَصعَدَانِ
ni två - nutid
Sa3idtumaa
صَعِدتُمَا
ni två - dåtid
taS3adaa
تَصعَدَا
ni två - subjunktiv
taS3adaa
تَصعَدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaS3adaani
يَصعَدَانِ
de två (m) - nutid
Sa3idaa
صَعِدَا
de två (m) - dåtid
yaS3adaa
يَصعَدَا
de två (m) - subjunktiv
yaS3adaa
يَصعَدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taS3adaani
تَصعَدَانِ
de två (f) - nutid
Sa3idataa
صَعِدَتَا
de två (f) - dåtid
taS3adaa
تَصعَدَا
de två (f) - subjunktiv
taS3adaa
تَصعَدَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'iS3ad
إِصعَد
du (m) - imperativ
du (f)
'iS3adii
إِصعَدِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iS3adaa
إِصعَدَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iS3aduu
إِصعَدُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iS3adna
إِصعَدنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.