Böjningsformer av verbet 'att klassificera, ordna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSuffu
أَصُفُّ
jag - nutid
Safaftu
صَفَفتُ
jag - dåtid
'aSuffa
أَصُفَّ
jag - subjunktiv
'aSuffa
أَصُفَّ
jag - jussiv
du (m)
taSuffu
تَصُفُّ
du (m) - nutid
Safafta
صَفَفتَ
du (m) - dåtid
taSuffa
تَصُفَّ
du (m) - subjunktiv
taSuffa
تَصُفَّ
du (m) - jussiv
du (f)
taSuffiina
تَصُفِّينَ
du (f) - nutid
Safafti
صَفَفتِ
du (f) - dåtid
taSuffii
تَصُفِّي
du (f) - subjunktiv
taSuffii
تَصُفِّي
du (f) - jussiv
han
yaSuffu
يَصُفُّ
han - nutid
Saffa
صَفَّ
han - dåtid
yaSuffa
يَصُفَّ
han - subjunktiv
yaSuffa
يَصُفَّ
han - jussiv
hon
taSuffu
تَصُفُّ
hon - nutid
Saffat
صَفَّت
hon - dåtid
taSuffa
تَصُفَّ
hon - subjunktiv
taSuffa
تَصُفَّ
hon - jussiv
vi
naSuffu
نَصُفُّ
vi - nutid
Safafnaa
صَفَفنَا
vi - dåtid
naSuffa
نَصُفَّ
vi - subjunktiv
naSuffa
نَصُفَّ
vi - jussiv
ni (m)
taSuffuuna
تَصُفُّونَ
ni (m) - nutid
Safaftum
صَفَفتُم
ni (m) - dåtid
taSuffuu
تَصُفُّوا
ni (m) - subjunktiv
taSuffuu
تَصُفُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSfufna
تَصفُفنَ
ni (f) - nutid
Safaftunna
صَفَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSfufna
تَصفُفنَ
ni (f) - subjunktiv
taSfufna
تَصفُفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSuffuuna
يَصُفُّونَ
de (m) - nutid
Saffuu
صَفُّوا
de (m) - dåtid
yaSuffuu
يَصُفُّوا
de (m) - subjunktiv
yaSuffuu
يَصُفُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSfufna
يَصفُفنَ
de (f) - nutid
Safafna
صَفَفنَ
de (f) - dåtid
yaSfufna
يَصفُفنَ
de (f) - subjunktiv
yaSfufna
يَصفُفنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSuffaani
تَصُفَّانِ
ni två - nutid
Safaftumaa
صَفَفتُمَا
ni två - dåtid
taSuffaa
تَصُفَّا
ni två - subjunktiv
taSuffaa
تَصُفَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSuffaani
يَصُفَّانِ
de två (m) - nutid
Safafaa
صَفَفَا
de två (m) - dåtid
yaSuffaa
يَصُفَّا
de två (m) - subjunktiv
yaSuffaa
يَصُفَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSuffaani
تَصُفَّانِ
de två (f) - nutid
Safafataa
صَفَفَتَا
de två (f) - dåtid
taSuffaa
تَصُفَّا
de två (f) - subjunktiv
taSuffaa
تَصُفَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
Suffa
صُفَّ
du (m) - imperativ
du (f)
Suffii
صُفِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
Suffaa
صُفَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
Suffuu
صُفُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uSfufna
أُصفُفنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.