Böjningsformer av verbet 'att flyta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aTfuu
أَطفُو
jag - nutid
Tafawtu
طَفَوتُ
jag - dåtid
'aTfua
أَطفَُ
jag - subjunktiv
'aTfu
أَطفُ
jag - jussiv
du (m)
taTfuu
تَطفُو
du (m) - nutid
Tafawta
طَفَوتَ
du (m) - dåtid
taTfua
تَطفَُ
du (m) - subjunktiv
taTfu
تَطفُ
du (m) - jussiv
du (f)
taTfiina
تَطفِينَ
du (f) - nutid
Tafawti
طَفَوتِ
du (f) - dåtid
taTfii
تَطفِي
du (f) - subjunktiv
taTfii
تَطفِي
du (f) - jussiv
han
yaTfuu
يَطفُو
han - nutid
Tafaa
طَفَا
han - dåtid
yaTfua
يَطفَُ
han - subjunktiv
yaTfu
يَطفُ
han - jussiv
hon
taTfuu
تَطفُو
hon - nutid
Tafat
طَفَت
hon - dåtid
taTfua
تَطفَُ
hon - subjunktiv
taTfu
تَطفُ
hon - jussiv
vi
naTfuu
نَطفُو
vi - nutid
Tafawnaa
طَفَونَا
vi - dåtid
naTfua
نَطفَُ
vi - subjunktiv
naTfu
نَطفُ
vi - jussiv
ni (m)
taTfuuna
تَطفُونَ
ni (m) - nutid
Tafawtum
طَفَوتُم
ni (m) - dåtid
taTfuu
تَطفُوا
ni (m) - subjunktiv
taTfuu
تَطفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taTfuuna
تَطفُونَ
ni (f) - nutid
Tafawtunna
طَفَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
taTfuuna
تَطفُونَ
ni (f) - subjunktiv
taTfuuna
تَطفُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaTfuuna
يَطفُونَ
de (m) - nutid
Tafauu
طَفَُوا
de (m) - dåtid
yaTfuu
يَطفُوا
de (m) - subjunktiv
yaTfuu
يَطفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaTfuuna
يَطفُونَ
de (f) - nutid
Tafawna
طَفَونَ
de (f) - dåtid
yaTfuuna
يَطفُونَ
de (f) - subjunktiv
yaTfuuna
يَطفُونَ
de (f) - jussiv
ni två
taTfuwaani
تَطفُوَانِ
ni två - nutid
Tafawtumaa
طَفَوتُمَا
ni två - dåtid
taTfuaa
تَطفَُا
ni två - subjunktiv
taTfuaa
تَطفَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yaTfuwaani
يَطفُوَانِ
de två (m) - nutid
Tafawaa
طَفَوَا
de två (m) - dåtid
yaTfuaa
يَطفَُا
de två (m) - subjunktiv
yaTfuaa
يَطفَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taTfuwaani
تَطفُوَانِ
de två (f) - nutid
Tafawataa
طَفَوَتَا
de två (f) - dåtid
taTfuaa
تَطفَُا
de två (f) - subjunktiv
taTfuaa
تَطفَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uTfu
أُطفُ
du (m) - imperativ
du (f)
'uTfii
أُطفِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uTfuwaa
أُطفُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uTfuu
أُطفُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uTfuuna
أُطفُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.