Böjningsformer av verbet 'att böja, luta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSghuu
أَصغُو
jag - nutid
Saghawtu
صَغَوتُ
jag - dåtid
'aSghua
أَصغَُ
jag - subjunktiv
'aSghu
أَصغُ
jag - jussiv
du (m)
taSghuu
تَصغُو
du (m) - nutid
Saghawta
صَغَوتَ
du (m) - dåtid
taSghua
تَصغَُ
du (m) - subjunktiv
taSghu
تَصغُ
du (m) - jussiv
du (f)
taSghiina
تَصغِينَ
du (f) - nutid
Saghawti
صَغَوتِ
du (f) - dåtid
taSghii
تَصغِي
du (f) - subjunktiv
taSghii
تَصغِي
du (f) - jussiv
han
yaSghuu
يَصغُو
han - nutid
Saghaa
صَغَا
han - dåtid
yaSghua
يَصغَُ
han - subjunktiv
yaSghu
يَصغُ
han - jussiv
hon
taSghuu
تَصغُو
hon - nutid
Saghat
صَغَت
hon - dåtid
taSghua
تَصغَُ
hon - subjunktiv
taSghu
تَصغُ
hon - jussiv
vi
naSghuu
نَصغُو
vi - nutid
Saghawnaa
صَغَونَا
vi - dåtid
naSghua
نَصغَُ
vi - subjunktiv
naSghu
نَصغُ
vi - jussiv
ni (m)
taSghuuna
تَصغُونَ
ni (m) - nutid
Saghawtum
صَغَوتُم
ni (m) - dåtid
taSghuu
تَصغُوا
ni (m) - subjunktiv
taSghuu
تَصغُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSghuuna
تَصغُونَ
ni (f) - nutid
Saghawtunna
صَغَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSghuuna
تَصغُونَ
ni (f) - subjunktiv
taSghuuna
تَصغُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSghuuna
يَصغُونَ
de (m) - nutid
Saghauu
صَغَُوا
de (m) - dåtid
yaSghuu
يَصغُوا
de (m) - subjunktiv
yaSghuu
يَصغُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSghuuna
يَصغُونَ
de (f) - nutid
Saghawna
صَغَونَ
de (f) - dåtid
yaSghuuna
يَصغُونَ
de (f) - subjunktiv
yaSghuuna
يَصغُونَ
de (f) - jussiv
ni två
taSghuwaani
تَصغُوَانِ
ni två - nutid
Saghawtumaa
صَغَوتُمَا
ni två - dåtid
taSghuaa
تَصغَُا
ni två - subjunktiv
taSghuaa
تَصغَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSghuwaani
يَصغُوَانِ
de två (m) - nutid
Saghawaa
صَغَوَا
de två (m) - dåtid
yaSghuaa
يَصغَُا
de två (m) - subjunktiv
yaSghuaa
يَصغَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSghuwaani
تَصغُوَانِ
de två (f) - nutid
Saghawataa
صَغَوَتَا
de två (f) - dåtid
taSghuaa
تَصغَُا
de två (f) - subjunktiv
taSghuaa
تَصغَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uSghu
أُصغُ
du (m) - imperativ
du (f)
'uSghii
أُصغِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uSghuwaa
أُصغُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uSghuu
أُصغُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uSghuuna
أُصغُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.