Böjningsformer av verbet 'att ansluta, tränga igenom'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ankhariTu
أَنخَرِطُ
jag - nutid
'inkharaTtu
إِنخَرَطتُ
jag - dåtid
'ankhariT
أَنخَرِط
jag - subjunktiv
'ankhariT
أَنخَرِط
jag - jussiv
du (m)
tankhariTu
تَنخَرِطُ
du (m) - nutid
'inkharaTta
إِنخَرَطتَ
du (m) - dåtid
tankhariT
تَنخَرِط
du (m) - subjunktiv
tankhariT
تَنخَرِط
du (m) - jussiv
du (f)
tankhariTiina
تَنخَرِطِينَ
du (f) - nutid
'inkharaTti
إِنخَرَطتِ
du (f) - dåtid
tankhariTii
تَنخَرِطِي
du (f) - subjunktiv
tankhariTii
تَنخَرِطِي
du (f) - jussiv
han
yankhariTu
يَنخَرِطُ
han - nutid
'inkharaTa
إِنخَرَطَ
han - dåtid
yankhariT
يَنخَرِط
han - subjunktiv
yankhariT
يَنخَرِط
han - jussiv
hon
tankhariTu
تَنخَرِطُ
hon - nutid
'inkharaTat
إِنخَرَطَت
hon - dåtid
tankhariT
تَنخَرِط
hon - subjunktiv
tankhariT
تَنخَرِط
hon - jussiv
vi
nankhariTu
نَنخَرِطُ
vi - nutid
'inkharaTnaa
إِنخَرَطنَا
vi - dåtid
nankhariT
نَنخَرِط
vi - subjunktiv
nankhariT
نَنخَرِط
vi - jussiv
ni (m)
tankhariTuuna
تَنخَرِطُونَ
ni (m) - nutid
'inkharaTtum
إِنخَرَطتُم
ni (m) - dåtid
tankhariTuu
تَنخَرِطُوا
ni (m) - subjunktiv
tankhariTuu
تَنخَرِطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tankhariTna
تَنخَرِطنَ
ni (f) - nutid
'inkharaTtunna
إِنخَرَطتُنَّ
ni (f) - dåtid
tankhariTna
تَنخَرِطنَ
ni (f) - subjunktiv
tankhariTna
تَنخَرِطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yankhariTuuna
يَنخَرِطُونَ
de (m) - nutid
'inkharaTuu
إِنخَرَطُوا
de (m) - dåtid
yankhariTuu
يَنخَرِطُوا
de (m) - subjunktiv
yankhariTuu
يَنخَرِطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yankhariTna
يَنخَرِطنَ
de (f) - nutid
'inkharaTna
إِنخَرَطنَ
de (f) - dåtid
yankhariTna
يَنخَرِطنَ
de (f) - subjunktiv
yankhariTna
يَنخَرِطنَ
de (f) - jussiv
ni två
tankhariTaani
تَنخَرِطَانِ
ni två - nutid
'inkharaTtumaa
إِنخَرَطتُمَا
ni två - dåtid
tankhariTaa
تَنخَرِطَا
ni två - subjunktiv
tankhariTaa
تَنخَرِطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yankhariTaani
يَنخَرِطَانِ
de två (m) - nutid
'inkharaTaa
إِنخَرَطَا
de två (m) - dåtid
yankhariTaa
يَنخَرِطَا
de två (m) - subjunktiv
yankhariTaa
يَنخَرِطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tankhariTaani
تَنخَرِطَانِ
de två (f) - nutid
'inkharaTataa
إِنخَرَطَتَا
de två (f) - dåtid
tankhariTaa
تَنخَرِطَا
de två (f) - subjunktiv
tankhariTaa
تَنخَرِطَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.