Böjningsformer av verbet 'att vara rädd'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'adh3aru
أَذعَرُ
jag - nutid
dha3irtu
ذَعِرتُ
jag - dåtid
'adh3ara
أَذعَرَ
jag - subjunktiv
'adh3ar
أَذعَر
jag - jussiv
du (m)
tadh3aru
تَذعَرُ
du (m) - nutid
dha3irta
ذَعِرتَ
du (m) - dåtid
tadh3ara
تَذعَرَ
du (m) - subjunktiv
tadh3ar
تَذعَر
du (m) - jussiv
du (f)
tadh3ariina
تَذعَرِينَ
du (f) - nutid
dha3irti
ذَعِرتِ
du (f) - dåtid
tadh3arii
تَذعَرِي
du (f) - subjunktiv
tadh3arii
تَذعَرِي
du (f) - jussiv
han
yadh3aru
يَذعَرُ
han - nutid
dha3ira
ذَعِرَ
han - dåtid
yadh3ara
يَذعَرَ
han - subjunktiv
yadh3ar
يَذعَر
han - jussiv
hon
tadh3aru
تَذعَرُ
hon - nutid
dha3irat
ذَعِرَت
hon - dåtid
tadh3ara
تَذعَرَ
hon - subjunktiv
tadh3ar
تَذعَر
hon - jussiv
vi
nadh3aru
نَذعَرُ
vi - nutid
dha3irnaa
ذَعِرنَا
vi - dåtid
nadh3ara
نَذعَرَ
vi - subjunktiv
nadh3ar
نَذعَر
vi - jussiv
ni (m)
tadh3aruuna
تَذعَرُونَ
ni (m) - nutid
dha3irtum
ذَعِرتُم
ni (m) - dåtid
tadh3aruu
تَذعَرُوا
ni (m) - subjunktiv
tadh3aruu
تَذعَرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadh3arna
تَذعَرنَ
ni (f) - nutid
dha3irtunna
ذَعِرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadh3arna
تَذعَرنَ
ni (f) - subjunktiv
tadh3arna
تَذعَرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yadh3aruuna
يَذعَرُونَ
de (m) - nutid
dha3iruu
ذَعِرُوا
de (m) - dåtid
yadh3aruu
يَذعَرُوا
de (m) - subjunktiv
yadh3aruu
يَذعَرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadh3arna
يَذعَرنَ
de (f) - nutid
dha3irna
ذَعِرنَ
de (f) - dåtid
yadh3arna
يَذعَرنَ
de (f) - subjunktiv
yadh3arna
يَذعَرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tadh3araani
تَذعَرَانِ
ni två - nutid
dha3irtumaa
ذَعِرتُمَا
ni två - dåtid
tadh3araa
تَذعَرَا
ni två - subjunktiv
tadh3araa
تَذعَرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yadh3araani
يَذعَرَانِ
de två (m) - nutid
dha3iraa
ذَعِرَا
de två (m) - dåtid
yadh3araa
يَذعَرَا
de två (m) - subjunktiv
yadh3araa
يَذعَرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tadh3araani
تَذعَرَانِ
de två (f) - nutid
dha3irataa
ذَعِرَتَا
de två (f) - dåtid
tadh3araa
تَذعَرَا
de två (f) - subjunktiv
tadh3araa
تَذعَرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'idh3ar
إِذعَر
du (m) - imperativ
du (f)
'idh3arii
إِذعَرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'idh3araa
إِذعَرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'idh3aruu
إِذعَرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'idh3arna
إِذعَرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.