Böjningsformer av verbet 'att hugga, utmana'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aT3anu
أَطعَنُ
jag - nutid
Ta3antu
طَعَنتُ
jag - dåtid
'aT3ana
أَطعَنَ
jag - subjunktiv
'aT3an
أَطعَن
jag - jussiv
du (m)
taT3anu
تَطعَنُ
du (m) - nutid
Ta3anta
طَعَنتَ
du (m) - dåtid
taT3ana
تَطعَنَ
du (m) - subjunktiv
taT3an
تَطعَن
du (m) - jussiv
du (f)
taT3aniina
تَطعَنِينَ
du (f) - nutid
Ta3anti
طَعَنتِ
du (f) - dåtid
taT3anii
تَطعَنِي
du (f) - subjunktiv
taT3anii
تَطعَنِي
du (f) - jussiv
han
yaT3anu
يَطعَنُ
han - nutid
Ta3ana
طَعَنَ
han - dåtid
yaT3ana
يَطعَنَ
han - subjunktiv
yaT3an
يَطعَن
han - jussiv
hon
taT3anu
تَطعَنُ
hon - nutid
Ta3anat
طَعَنَت
hon - dåtid
taT3ana
تَطعَنَ
hon - subjunktiv
taT3an
تَطعَن
hon - jussiv
vi
naT3anu
نَطعَنُ
vi - nutid
Ta3annaa
طَعَنَّا
vi - dåtid
naT3ana
نَطعَنَ
vi - subjunktiv
naT3an
نَطعَن
vi - jussiv
ni (m)
taT3anuuna
تَطعَنُونَ
ni (m) - nutid
Ta3antum
طَعَنتُم
ni (m) - dåtid
taT3anuu
تَطعَنُوا
ni (m) - subjunktiv
taT3anuu
تَطعَنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taT3anna
تَطعَنَّ
ni (f) - nutid
Ta3antunna
طَعَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
taT3anna
تَطعَنَّ
ni (f) - subjunktiv
taT3anna
تَطعَنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaT3anuuna
يَطعَنُونَ
de (m) - nutid
Ta3anuu
طَعَنُوا
de (m) - dåtid
yaT3anuu
يَطعَنُوا
de (m) - subjunktiv
yaT3anuu
يَطعَنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaT3anna
يَطعَنَّ
de (f) - nutid
Ta3anna
طَعَنَّ
de (f) - dåtid
yaT3anna
يَطعَنَّ
de (f) - subjunktiv
yaT3anna
يَطعَنَّ
de (f) - jussiv
ni två
taT3anaani
تَطعَنَانِ
ni två - nutid
Ta3antumaa
طَعَنتُمَا
ni två - dåtid
taT3anaa
تَطعَنَا
ni två - subjunktiv
taT3anaa
تَطعَنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaT3anaani
يَطعَنَانِ
de två (m) - nutid
Ta3anaa
طَعَنَا
de två (m) - dåtid
yaT3anaa
يَطعَنَا
de två (m) - subjunktiv
yaT3anaa
يَطعَنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taT3anaani
تَطعَنَانِ
de två (f) - nutid
Ta3anataa
طَعَنَتَا
de två (f) - dåtid
taT3anaa
تَطعَنَا
de två (f) - subjunktiv
taT3anaa
تَطعَنَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iT3an
إِطعَن
du (m) - imperativ
du (f)
'iT3anii
إِطعَنِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iT3anaa
إِطعَنَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iT3anuu
إِطعَنُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iT3anna
إِطعَننَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.