Böjningsformer av verbet 'att försöka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHaawilu
أُحَاوِلُ
jag - nutid
Haawaltu
حَاوَلتُ
jag - dåtid
'uHaawil
أُحَاوِل
jag - subjunktiv
'uHaawil
أُحَاوِل
jag - jussiv
du (m)
tuHaawilu
تُحَاوِلُ
du (m) - nutid
Haawalta
حَاوَلتَ
du (m) - dåtid
tuHaawil
تُحَاوِل
du (m) - subjunktiv
tuHaawil
تُحَاوِل
du (m) - jussiv
du (f)
tuHaawiliina
تُحَاوِلِينَ
du (f) - nutid
Haawalti
حَاوَلتِ
du (f) - dåtid
tuHaawilii
تُحَاوِلِي
du (f) - subjunktiv
tuHaawilii
تُحَاوِلِي
du (f) - jussiv
han
yuHaawilu
يُحَاوِلُ
han - nutid
Haawala
حَاوَلَ
han - dåtid
yuHaawil
يُحَاوِل
han - subjunktiv
yuHaawil
يُحَاوِل
han - jussiv
hon
tuHaawilu
تُحَاوِلُ
hon - nutid
Haawalat
حَاوَلَت
hon - dåtid
tuHaawil
تُحَاوِل
hon - subjunktiv
tuHaawil
تُحَاوِل
hon - jussiv
vi
nuHaawilu
نُحَاوِلُ
vi - nutid
Haawalnaa
حَاوَلنَا
vi - dåtid
nuHaawil
نُحَاوِل
vi - subjunktiv
nuHaawil
نُحَاوِل
vi - jussiv
ni (m)
tuHaawiluuna
تُحَاوِلُونَ
ni (m) - nutid
Haawaltum
حَاوَلتُم
ni (m) - dåtid
tuHaawiluu
تُحَاوِلُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHaawiluu
تُحَاوِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHaawilna
تُحَاوِلنَ
ni (f) - nutid
Haawaltunna
حَاوَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHaawilna
تُحَاوِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHaawilna
تُحَاوِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHaawiluuna
يُحَاوِلُونَ
de (m) - nutid
Haawaluu
حَاوَلُوا
de (m) - dåtid
yuHaawiluu
يُحَاوِلُوا
de (m) - subjunktiv
yuHaawiluu
يُحَاوِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHaawilna
يُحَاوِلنَ
de (f) - nutid
Haawalna
حَاوَلنَ
de (f) - dåtid
yuHaawilna
يُحَاوِلنَ
de (f) - subjunktiv
yuHaawilna
يُحَاوِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHaawilaani
تُحَاوِلَانِ
ni två - nutid
Haawaltumaa
حَاوَلتُمَا
ni två - dåtid
tuHaawilaa
تُحَاوِلَا
ni två - subjunktiv
tuHaawilaa
تُحَاوِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHaawilaani
يُحَاوِلَانِ
de två (m) - nutid
Haawalaa
حَاوَلَا
de två (m) - dåtid
yuHaawilaa
يُحَاوِلَا
de två (m) - subjunktiv
yuHaawilaa
يُحَاوِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHaawilaani
تُحَاوِلَانِ
de två (f) - nutid
Haawalataa
حَاوَلَتَا
de två (f) - dåtid
tuHaawilaa
تُحَاوِلَا
de två (f) - subjunktiv
tuHaawilaa
تُحَاوِلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.