Böjningsformer av verbet 'att antända'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwaqqidu
أُوَقِّدُ
jag - nutid
waqqadtu
وَقَّدتُ
jag - dåtid
'uwaqqid
أُوَقِّد
jag - subjunktiv
'uwaqqid
أُوَقِّد
jag - jussiv
du (m)
tuwaqqidu
تُوَقِّدُ
du (m) - nutid
waqqadta
وَقَّدتَ
du (m) - dåtid
tuwaqqid
تُوَقِّد
du (m) - subjunktiv
tuwaqqid
تُوَقِّد
du (m) - jussiv
du (f)
tuwaqqidiina
تُوَقِّدِينَ
du (f) - nutid
waqqadti
وَقَّدتِ
du (f) - dåtid
tuwaqqidii
تُوَقِّدِي
du (f) - subjunktiv
tuwaqqidii
تُوَقِّدِي
du (f) - jussiv
han
yuwaqqidu
يُوَقِّدُ
han - nutid
waqqada
وَقَّدَ
han - dåtid
yuwaqqid
يُوَقِّد
han - subjunktiv
yuwaqqid
يُوَقِّد
han - jussiv
hon
tuwaqqidu
تُوَقِّدُ
hon - nutid
waqqadat
وَقَّدَت
hon - dåtid
tuwaqqid
تُوَقِّد
hon - subjunktiv
tuwaqqid
تُوَقِّد
hon - jussiv
vi
nuwaqqidu
نُوَقِّدُ
vi - nutid
waqqadnaa
وَقَّدنَا
vi - dåtid
nuwaqqid
نُوَقِّد
vi - subjunktiv
nuwaqqid
نُوَقِّد
vi - jussiv
ni (m)
tuwaqqiduuna
تُوَقِّدُونَ
ni (m) - nutid
waqqadtum
وَقَّدتُم
ni (m) - dåtid
tuwaqqiduu
تُوَقِّدُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwaqqiduu
تُوَقِّدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwaqqidna
تُوَقِّدنَ
ni (f) - nutid
waqqadtunna
وَقَّدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwaqqidna
تُوَقِّدنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwaqqidna
تُوَقِّدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwaqqiduuna
يُوَقِّدُونَ
de (m) - nutid
waqqaduu
وَقَّدُوا
de (m) - dåtid
yuwaqqiduu
يُوَقِّدُوا
de (m) - subjunktiv
yuwaqqiduu
يُوَقِّدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwaqqidna
يُوَقِّدنَ
de (f) - nutid
waqqadna
وَقَّدنَ
de (f) - dåtid
yuwaqqidna
يُوَقِّدنَ
de (f) - subjunktiv
yuwaqqidna
يُوَقِّدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwaqqidaani
تُوَقِّدَانِ
ni två - nutid
waqqadtumaa
وَقَّدتُمَا
ni två - dåtid
tuwaqqidaa
تُوَقِّدَا
ni två - subjunktiv
tuwaqqidaa
تُوَقِّدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwaqqidaani
يُوَقِّدَانِ
de två (m) - nutid
waqqadaa
وَقَّدَا
de två (m) - dåtid
yuwaqqidaa
يُوَقِّدَا
de två (m) - subjunktiv
yuwaqqidaa
يُوَقِّدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwaqqidaani
تُوَقِّدَانِ
de två (f) - nutid
waqqadataa
وَقَّدَتَا
de två (f) - dåtid
tuwaqqidaa
تُوَقِّدَا
de två (f) - subjunktiv
tuwaqqidaa
تُوَقِّدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.