Böjningsformer av verbet 'att dricka, klunka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3ubbu
أَعُبُّ
jag - nutid
3ababtu
عَبَبتُ
jag - dåtid
'a3ubba
أَعُبَّ
jag - subjunktiv
'a3ubba
أَعُبَّ
jag - jussiv
du (m)
ta3ubbu
تَعُبُّ
du (m) - nutid
3ababta
عَبَبتَ
du (m) - dåtid
ta3ubba
تَعُبَّ
du (m) - subjunktiv
ta3ubba
تَعُبَّ
du (m) - jussiv
du (f)
ta3ubbiina
تَعُبِّينَ
du (f) - nutid
3ababti
عَبَبتِ
du (f) - dåtid
ta3ubbii
تَعُبِّي
du (f) - subjunktiv
ta3ubbii
تَعُبِّي
du (f) - jussiv
han
ya3ubbu
يَعُبُّ
han - nutid
3abba
عَبَّ
han - dåtid
ya3ubba
يَعُبَّ
han - subjunktiv
ya3ubba
يَعُبَّ
han - jussiv
hon
ta3ubbu
تَعُبُّ
hon - nutid
3abbat
عَبَّت
hon - dåtid
ta3ubba
تَعُبَّ
hon - subjunktiv
ta3ubba
تَعُبَّ
hon - jussiv
vi
na3ubbu
نَعُبُّ
vi - nutid
3ababnaa
عَبَبنَا
vi - dåtid
na3ubba
نَعُبَّ
vi - subjunktiv
na3ubba
نَعُبَّ
vi - jussiv
ni (m)
ta3ubbuuna
تَعُبُّونَ
ni (m) - nutid
3ababtum
عَبَبتُم
ni (m) - dåtid
ta3ubbuu
تَعُبُّوا
ni (m) - subjunktiv
ta3ubbuu
تَعُبُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3bubna
تَعبُبنَ
ni (f) - nutid
3ababtunna
عَبَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3bubna
تَعبُبنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3bubna
تَعبُبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3ubbuuna
يَعُبُّونَ
de (m) - nutid
3abbuu
عَبُّوا
de (m) - dåtid
ya3ubbuu
يَعُبُّوا
de (m) - subjunktiv
ya3ubbuu
يَعُبُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3bubna
يَعبُبنَ
de (f) - nutid
3ababna
عَبَبنَ
de (f) - dåtid
ya3bubna
يَعبُبنَ
de (f) - subjunktiv
ya3bubna
يَعبُبنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3ubbaani
تَعُبَّانِ
ni två - nutid
3ababtumaa
عَبَبتُمَا
ni två - dåtid
ta3ubbaa
تَعُبَّا
ni två - subjunktiv
ta3ubbaa
تَعُبَّا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3ubbaani
يَعُبَّانِ
de två (m) - nutid
3ababaa
عَبَبَا
de två (m) - dåtid
ya3ubbaa
يَعُبَّا
de två (m) - subjunktiv
ya3ubbaa
يَعُبَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3ubbaani
تَعُبَّانِ
de två (f) - nutid
3ababataa
عَبَبَتَا
de två (f) - dåtid
ta3ubbaa
تَعُبَّا
de två (f) - subjunktiv
ta3ubbaa
تَعُبَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
3ubba
عُبَّ
du (m) - imperativ
du (f)
3ubbii
عُبِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
3ubbaa
عُبَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
3ubbuu
عُبُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'u3bubna
أُعبُبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.