Böjningsformer av verbet 'att höja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'urabbibu
أُرَبِّبُ
jag - nutid
rabbabtu
رَبَّبتُ
jag - dåtid
'urabbib
أُرَبِّب
jag - subjunktiv
'urabbib
أُرَبِّب
jag - jussiv
du (m)
turabbibu
تُرَبِّبُ
du (m) - nutid
rabbabta
رَبَّبتَ
du (m) - dåtid
turabbib
تُرَبِّب
du (m) - subjunktiv
turabbib
تُرَبِّب
du (m) - jussiv
du (f)
turabbibiina
تُرَبِّبِينَ
du (f) - nutid
rabbabti
رَبَّبتِ
du (f) - dåtid
turabbibii
تُرَبِّبِي
du (f) - subjunktiv
turabbibii
تُرَبِّبِي
du (f) - jussiv
han
yurabbibu
يُرَبِّبُ
han - nutid
rabbaba
رَبَّبَ
han - dåtid
yurabbib
يُرَبِّب
han - subjunktiv
yurabbib
يُرَبِّب
han - jussiv
hon
turabbibu
تُرَبِّبُ
hon - nutid
rabbabat
رَبَّبَت
hon - dåtid
turabbib
تُرَبِّب
hon - subjunktiv
turabbib
تُرَبِّب
hon - jussiv
vi
nurabbibu
نُرَبِّبُ
vi - nutid
rabbabnaa
رَبَّبنَا
vi - dåtid
nurabbib
نُرَبِّب
vi - subjunktiv
nurabbib
نُرَبِّب
vi - jussiv
ni (m)
turabbibuuna
تُرَبِّبُونَ
ni (m) - nutid
rabbabtum
رَبَّبتُم
ni (m) - dåtid
turabbibuu
تُرَبِّبُوا
ni (m) - subjunktiv
turabbibuu
تُرَبِّبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turabbibna
تُرَبِّبنَ
ni (f) - nutid
rabbabtunna
رَبَّبتُنَّ
ni (f) - dåtid
turabbibna
تُرَبِّبنَ
ni (f) - subjunktiv
turabbibna
تُرَبِّبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yurabbibuuna
يُرَبِّبُونَ
de (m) - nutid
rabbabuu
رَبَّبُوا
de (m) - dåtid
yurabbibuu
يُرَبِّبُوا
de (m) - subjunktiv
yurabbibuu
يُرَبِّبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yurabbibna
يُرَبِّبنَ
de (f) - nutid
rabbabna
رَبَّبنَ
de (f) - dåtid
yurabbibna
يُرَبِّبنَ
de (f) - subjunktiv
yurabbibna
يُرَبِّبنَ
de (f) - jussiv
ni två
turabbibaani
تُرَبِّبَانِ
ni två - nutid
rabbabtumaa
رَبَّبتُمَا
ni två - dåtid
turabbibaa
تُرَبِّبَا
ni två - subjunktiv
turabbibaa
تُرَبِّبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yurabbibaani
يُرَبِّبَانِ
de två (m) - nutid
rabbabaa
رَبَّبَا
de två (m) - dåtid
yurabbibaa
يُرَبِّبَا
de två (m) - subjunktiv
yurabbibaa
يُرَبِّبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turabbibaani
تُرَبِّبَانِ
de två (f) - nutid
rabbabataa
رَبَّبَتَا
de två (f) - dåtid
turabbibaa
تُرَبِّبَا
de två (f) - subjunktiv
turabbibaa
تُرَبِّبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.