Böjningsformer av verbet 'att avmagra'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anHalu
أَنحَلُ
jag - nutid
naHiltu
نَحِلتُ
jag - dåtid
'anHala
أَنحَلَ
jag - subjunktiv
'anHal
أَنحَل
jag - jussiv
du (m)
tanHalu
تَنحَلُ
du (m) - nutid
naHilta
نَحِلتَ
du (m) - dåtid
tanHala
تَنحَلَ
du (m) - subjunktiv
tanHal
تَنحَل
du (m) - jussiv
du (f)
tanHaliina
تَنحَلِينَ
du (f) - nutid
naHilti
نَحِلتِ
du (f) - dåtid
tanHalii
تَنحَلِي
du (f) - subjunktiv
tanHalii
تَنحَلِي
du (f) - jussiv
han
yanHalu
يَنحَلُ
han - nutid
naHila
نَحِلَ
han - dåtid
yanHala
يَنحَلَ
han - subjunktiv
yanHal
يَنحَل
han - jussiv
hon
tanHalu
تَنحَلُ
hon - nutid
naHilat
نَحِلَت
hon - dåtid
tanHala
تَنحَلَ
hon - subjunktiv
tanHal
تَنحَل
hon - jussiv
vi
nanHalu
نَنحَلُ
vi - nutid
naHilnaa
نَحِلنَا
vi - dåtid
nanHala
نَنحَلَ
vi - subjunktiv
nanHal
نَنحَل
vi - jussiv
ni (m)
tanHaluuna
تَنحَلُونَ
ni (m) - nutid
naHiltum
نَحِلتُم
ni (m) - dåtid
tanHaluu
تَنحَلُوا
ni (m) - subjunktiv
tanHaluu
تَنحَلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanHalna
تَنحَلنَ
ni (f) - nutid
naHiltunna
نَحِلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanHalna
تَنحَلنَ
ni (f) - subjunktiv
tanHalna
تَنحَلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanHaluuna
يَنحَلُونَ
de (m) - nutid
naHiluu
نَحِلُوا
de (m) - dåtid
yanHaluu
يَنحَلُوا
de (m) - subjunktiv
yanHaluu
يَنحَلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanHalna
يَنحَلنَ
de (f) - nutid
naHilna
نَحِلنَ
de (f) - dåtid
yanHalna
يَنحَلنَ
de (f) - subjunktiv
yanHalna
يَنحَلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanHalaani
تَنحَلَانِ
ni två - nutid
naHiltumaa
نَحِلتُمَا
ni två - dåtid
tanHalaa
تَنحَلَا
ni två - subjunktiv
tanHalaa
تَنحَلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanHalaani
يَنحَلَانِ
de två (m) - nutid
naHilaa
نَحِلَا
de två (m) - dåtid
yanHalaa
يَنحَلَا
de två (m) - subjunktiv
yanHalaa
يَنحَلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanHalaani
تَنحَلَانِ
de två (f) - nutid
naHilataa
نَحِلَتَا
de två (f) - dåtid
tanHalaa
تَنحَلَا
de två (f) - subjunktiv
tanHalaa
تَنحَلَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'inHal
إِنحَل
du (m) - imperativ
du (f)
'inHalii
إِنحَلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'inHalaa
إِنحَلَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'inHaluu
إِنحَلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'inHalna
إِنحَلنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.