Böjningsformer av verbet 'att göra blind pÃ¥ ett öga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3awwiru
أُعَوِّرُ
jag - nutid
3awwartu
عَوَّرتُ
jag - dåtid
'u3awwir
أُعَوِّر
jag - subjunktiv
'u3awwir
أُعَوِّر
jag - jussiv
du (m)
tu3awwiru
تُعَوِّرُ
du (m) - nutid
3awwarta
عَوَّرتَ
du (m) - dåtid
tu3awwir
تُعَوِّر
du (m) - subjunktiv
tu3awwir
تُعَوِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tu3awwiriina
تُعَوِّرِينَ
du (f) - nutid
3awwarti
عَوَّرتِ
du (f) - dåtid
tu3awwirii
تُعَوِّرِي
du (f) - subjunktiv
tu3awwirii
تُعَوِّرِي
du (f) - jussiv
han
yu3awwiru
يُعَوِّرُ
han - nutid
3awwara
عَوَّرَ
han - dåtid
yu3awwir
يُعَوِّر
han - subjunktiv
yu3awwir
يُعَوِّر
han - jussiv
hon
tu3awwiru
تُعَوِّرُ
hon - nutid
3awwarat
عَوَّرَت
hon - dåtid
tu3awwir
تُعَوِّر
hon - subjunktiv
tu3awwir
تُعَوِّر
hon - jussiv
vi
nu3awwiru
نُعَوِّرُ
vi - nutid
3awwarnaa
عَوَّرنَا
vi - dåtid
nu3awwir
نُعَوِّر
vi - subjunktiv
nu3awwir
نُعَوِّر
vi - jussiv
ni (m)
tu3awwiruuna
تُعَوِّرُونَ
ni (m) - nutid
3awwartum
عَوَّرتُم
ni (m) - dåtid
tu3awwiruu
تُعَوِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3awwiruu
تُعَوِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3awwirna
تُعَوِّرنَ
ni (f) - nutid
3awwartunna
عَوَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3awwirna
تُعَوِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3awwirna
تُعَوِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3awwiruuna
يُعَوِّرُونَ
de (m) - nutid
3awwaruu
عَوَّرُوا
de (m) - dåtid
yu3awwiruu
يُعَوِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yu3awwiruu
يُعَوِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3awwirna
يُعَوِّرنَ
de (f) - nutid
3awwarna
عَوَّرنَ
de (f) - dåtid
yu3awwirna
يُعَوِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yu3awwirna
يُعَوِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3awwiraani
تُعَوِّرَانِ
ni två - nutid
3awwartumaa
عَوَّرتُمَا
ni två - dåtid
tu3awwiraa
تُعَوِّرَا
ni två - subjunktiv
tu3awwiraa
تُعَوِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3awwiraani
يُعَوِّرَانِ
de två (m) - nutid
3awwaraa
عَوَّرَا
de två (m) - dåtid
yu3awwiraa
يُعَوِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yu3awwiraa
يُعَوِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3awwiraani
تُعَوِّرَانِ
de två (f) - nutid
3awwarataa
عَوَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tu3awwiraa
تُعَوِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tu3awwiraa
تُعَوِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.