Böjningsformer av verbet 'att vara bestämd'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uzmi3u
أُزمِعُ
jag - nutid
'azma3tu
أَزمَعتُ
jag - dåtid
'uzmi3
أُزمِع
jag - subjunktiv
'uzmi3
أُزمِع
jag - jussiv
du (m)
tuzmi3u
تُزمِعُ
du (m) - nutid
'azma3ta
أَزمَعتَ
du (m) - dåtid
tuzmi3
تُزمِع
du (m) - subjunktiv
tuzmi3
تُزمِع
du (m) - jussiv
du (f)
tuzmi3iina
تُزمِعِينَ
du (f) - nutid
'azma3ti
أَزمَعتِ
du (f) - dåtid
tuzmi3ii
تُزمِعِي
du (f) - subjunktiv
tuzmi3ii
تُزمِعِي
du (f) - jussiv
han
yuzmi3u
يُزمِعُ
han - nutid
'azma3a
أَزمَعَ
han - dåtid
yuzmi3
يُزمِع
han - subjunktiv
yuzmi3
يُزمِع
han - jussiv
hon
tuzmi3u
تُزمِعُ
hon - nutid
'azma3at
أَزمَعَت
hon - dåtid
tuzmi3
تُزمِع
hon - subjunktiv
tuzmi3
تُزمِع
hon - jussiv
vi
nuzmi3u
نُزمِعُ
vi - nutid
'azma3naa
أَزمَعنَا
vi - dåtid
nuzmi3
نُزمِع
vi - subjunktiv
nuzmi3
نُزمِع
vi - jussiv
ni (m)
tuzmi3uuna
تُزمِعُونَ
ni (m) - nutid
'azma3tum
أَزمَعتُم
ni (m) - dåtid
tuzmi3uu
تُزمِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuzmi3uu
تُزمِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuzmi3na
تُزمِعنَ
ni (f) - nutid
'azma3tunna
أَزمَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuzmi3na
تُزمِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuzmi3na
تُزمِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuzmi3uuna
يُزمِعُونَ
de (m) - nutid
'azma3uu
أَزمَعُوا
de (m) - dåtid
yuzmi3uu
يُزمِعُوا
de (m) - subjunktiv
yuzmi3uu
يُزمِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuzmi3na
يُزمِعنَ
de (f) - nutid
'azma3na
أَزمَعنَ
de (f) - dåtid
yuzmi3na
يُزمِعنَ
de (f) - subjunktiv
yuzmi3na
يُزمِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuzmi3aani
تُزمِعَانِ
ni två - nutid
'azma3tumaa
أَزمَعتُمَا
ni två - dåtid
tuzmi3aa
تُزمِعَا
ni två - subjunktiv
tuzmi3aa
تُزمِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuzmi3aani
يُزمِعَانِ
de två (m) - nutid
'azma3aa
أَزمَعَا
de två (m) - dåtid
yuzmi3aa
يُزمِعَا
de två (m) - subjunktiv
yuzmi3aa
يُزمِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuzmi3aani
تُزمِعَانِ
de två (f) - nutid
'azma3ataa
أَزمَعَتَا
de två (f) - dåtid
tuzmi3aa
تُزمِعَا
de två (f) - subjunktiv
tuzmi3aa
تُزمِعَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.