Böjningsformer av verbet 'att rosta, rödfärga'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHammiru
أُحَمِّرُ
jag - nutid
Hammartu
حَمَّرتُ
jag - dåtid
'uHammir
أُحَمِّر
jag - subjunktiv
'uHammir
أُحَمِّر
jag - jussiv
du (m)
tuHammiru
تُحَمِّرُ
du (m) - nutid
Hammarta
حَمَّرتَ
du (m) - dåtid
tuHammir
تُحَمِّر
du (m) - subjunktiv
tuHammir
تُحَمِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tuHammiriina
تُحَمِّرِينَ
du (f) - nutid
Hammarti
حَمَّرتِ
du (f) - dåtid
tuHammirii
تُحَمِّرِي
du (f) - subjunktiv
tuHammirii
تُحَمِّرِي
du (f) - jussiv
han
yuHammiru
يُحَمِّرُ
han - nutid
Hammara
حَمَّرَ
han - dåtid
yuHammir
يُحَمِّر
han - subjunktiv
yuHammir
يُحَمِّر
han - jussiv
hon
tuHammiru
تُحَمِّرُ
hon - nutid
Hammarat
حَمَّرَت
hon - dåtid
tuHammir
تُحَمِّر
hon - subjunktiv
tuHammir
تُحَمِّر
hon - jussiv
vi
nuHammiru
نُحَمِّرُ
vi - nutid
Hammarnaa
حَمَّرنَا
vi - dåtid
nuHammir
نُحَمِّر
vi - subjunktiv
nuHammir
نُحَمِّر
vi - jussiv
ni (m)
tuHammiruuna
تُحَمِّرُونَ
ni (m) - nutid
Hammartum
حَمَّرتُم
ni (m) - dåtid
tuHammiruu
تُحَمِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHammiruu
تُحَمِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHammirna
تُحَمِّرنَ
ni (f) - nutid
Hammartunna
حَمَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHammirna
تُحَمِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHammirna
تُحَمِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHammiruuna
يُحَمِّرُونَ
de (m) - nutid
Hammaruu
حَمَّرُوا
de (m) - dåtid
yuHammiruu
يُحَمِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yuHammiruu
يُحَمِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHammirna
يُحَمِّرنَ
de (f) - nutid
Hammarna
حَمَّرنَ
de (f) - dåtid
yuHammirna
يُحَمِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yuHammirna
يُحَمِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHammiraani
تُحَمِّرَانِ
ni två - nutid
Hammartumaa
حَمَّرتُمَا
ni två - dåtid
tuHammiraa
تُحَمِّرَا
ni två - subjunktiv
tuHammiraa
تُحَمِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHammiraani
يُحَمِّرَانِ
de två (m) - nutid
Hammaraa
حَمَّرَا
de två (m) - dåtid
yuHammiraa
يُحَمِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yuHammiraa
يُحَمِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHammiraani
تُحَمِّرَانِ
de två (f) - nutid
Hammarataa
حَمَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tuHammiraa
تُحَمِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tuHammiraa
تُحَمِّرَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.