Böjningsformer av verbet 'att neutralisera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ubTilu
أُبطِلُ
jag - nutid
'abTaltu
أَبطَلتُ
jag - dåtid
'ubTil
أُبطِل
jag - subjunktiv
'ubTil
أُبطِل
jag - jussiv
du (m)
tubTilu
تُبطِلُ
du (m) - nutid
'abTalta
أَبطَلتَ
du (m) - dåtid
tubTil
تُبطِل
du (m) - subjunktiv
tubTil
تُبطِل
du (m) - jussiv
du (f)
tubTiliina
تُبطِلِينَ
du (f) - nutid
'abTalti
أَبطَلتِ
du (f) - dåtid
tubTilii
تُبطِلِي
du (f) - subjunktiv
tubTilii
تُبطِلِي
du (f) - jussiv
han
yubTilu
يُبطِلُ
han - nutid
'abTala
أَبطَلَ
han - dåtid
yubTil
يُبطِل
han - subjunktiv
yubTil
يُبطِل
han - jussiv
hon
tubTilu
تُبطِلُ
hon - nutid
'abTalat
أَبطَلَت
hon - dåtid
tubTil
تُبطِل
hon - subjunktiv
tubTil
تُبطِل
hon - jussiv
vi
nubTilu
نُبطِلُ
vi - nutid
'abTalnaa
أَبطَلنَا
vi - dåtid
nubTil
نُبطِل
vi - subjunktiv
nubTil
نُبطِل
vi - jussiv
ni (m)
tubTiluuna
تُبطِلُونَ
ni (m) - nutid
'abTaltum
أَبطَلتُم
ni (m) - dåtid
tubTiluu
تُبطِلُوا
ni (m) - subjunktiv
tubTiluu
تُبطِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tubTilna
تُبطِلنَ
ni (f) - nutid
'abTaltunna
أَبطَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tubTilna
تُبطِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tubTilna
تُبطِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yubTiluuna
يُبطِلُونَ
de (m) - nutid
'abTaluu
أَبطَلُوا
de (m) - dåtid
yubTiluu
يُبطِلُوا
de (m) - subjunktiv
yubTiluu
يُبطِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yubTilna
يُبطِلنَ
de (f) - nutid
'abTalna
أَبطَلنَ
de (f) - dåtid
yubTilna
يُبطِلنَ
de (f) - subjunktiv
yubTilna
يُبطِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tubTilaani
تُبطِلَانِ
ni två - nutid
'abTaltumaa
أَبطَلتُمَا
ni två - dåtid
tubTilaa
تُبطِلَا
ni två - subjunktiv
tubTilaa
تُبطِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yubTilaani
يُبطِلَانِ
de två (m) - nutid
'abTalaa
أَبطَلَا
de två (m) - dåtid
yubTilaa
يُبطِلَا
de två (m) - subjunktiv
yubTilaa
يُبطِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tubTilaani
تُبطِلَانِ
de två (f) - nutid
'abTalataa
أَبطَلَتَا
de två (f) - dåtid
tubTilaa
تُبطِلَا
de två (f) - subjunktiv
tubTilaa
تُبطِلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.