Böjningsformer av verbet 'att dubblera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uDaa3ifu
أُضَاعِفُ
jag - nutid
Daa3aftu
ضَاعَفتُ
jag - dåtid
'uDaa3if
أُضَاعِف
jag - subjunktiv
'uDaa3if
أُضَاعِف
jag - jussiv
du (m)
tuDaa3ifu
تُضَاعِفُ
du (m) - nutid
Daa3afta
ضَاعَفتَ
du (m) - dåtid
tuDaa3if
تُضَاعِف
du (m) - subjunktiv
tuDaa3if
تُضَاعِف
du (m) - jussiv
du (f)
tuDaa3ifiina
تُضَاعِفِينَ
du (f) - nutid
Daa3afti
ضَاعَفتِ
du (f) - dåtid
tuDaa3ifii
تُضَاعِفِي
du (f) - subjunktiv
tuDaa3ifii
تُضَاعِفِي
du (f) - jussiv
han
yuDaa3ifu
يُضَاعِفُ
han - nutid
Daa3afa
ضَاعَفَ
han - dåtid
yuDaa3if
يُضَاعِف
han - subjunktiv
yuDaa3if
يُضَاعِف
han - jussiv
hon
tuDaa3ifu
تُضَاعِفُ
hon - nutid
Daa3afat
ضَاعَفَت
hon - dåtid
tuDaa3if
تُضَاعِف
hon - subjunktiv
tuDaa3if
تُضَاعِف
hon - jussiv
vi
nuDaa3ifu
نُضَاعِفُ
vi - nutid
Daa3afnaa
ضَاعَفنَا
vi - dåtid
nuDaa3if
نُضَاعِف
vi - subjunktiv
nuDaa3if
نُضَاعِف
vi - jussiv
ni (m)
tuDaa3ifuuna
تُضَاعِفُونَ
ni (m) - nutid
Daa3aftum
ضَاعَفتُم
ni (m) - dåtid
tuDaa3ifuu
تُضَاعِفُوا
ni (m) - subjunktiv
tuDaa3ifuu
تُضَاعِفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuDaa3ifna
تُضَاعِفنَ
ni (f) - nutid
Daa3aftunna
ضَاعَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuDaa3ifna
تُضَاعِفنَ
ni (f) - subjunktiv
tuDaa3ifna
تُضَاعِفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuDaa3ifuuna
يُضَاعِفُونَ
de (m) - nutid
Daa3afuu
ضَاعَفُوا
de (m) - dåtid
yuDaa3ifuu
يُضَاعِفُوا
de (m) - subjunktiv
yuDaa3ifuu
يُضَاعِفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuDaa3ifna
يُضَاعِفنَ
de (f) - nutid
Daa3afna
ضَاعَفنَ
de (f) - dåtid
yuDaa3ifna
يُضَاعِفنَ
de (f) - subjunktiv
yuDaa3ifna
يُضَاعِفنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuDaa3ifaani
تُضَاعِفَانِ
ni två - nutid
Daa3aftumaa
ضَاعَفتُمَا
ni två - dåtid
tuDaa3ifaa
تُضَاعِفَا
ni två - subjunktiv
tuDaa3ifaa
تُضَاعِفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuDaa3ifaani
يُضَاعِفَانِ
de två (m) - nutid
Daa3afaa
ضَاعَفَا
de två (m) - dåtid
yuDaa3ifaa
يُضَاعِفَا
de två (m) - subjunktiv
yuDaa3ifaa
يُضَاعِفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuDaa3ifaani
تُضَاعِفَانِ
de två (f) - nutid
Daa3afataa
ضَاعَفَتَا
de två (f) - dåtid
tuDaa3ifaa
تُضَاعِفَا
de två (f) - subjunktiv
tuDaa3ifaa
تُضَاعِفَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.