Böjningsformer av verbet 'att skörda, välja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqTifu
أَقطِفُ
jag - nutid
qaTaftu
قَطَفتُ
jag - dåtid
'aqTifa
أَقطِفَ
jag - subjunktiv
'aqTif
أَقطِف
jag - jussiv
du (m)
taqTifu
تَقطِفُ
du (m) - nutid
qaTafta
قَطَفتَ
du (m) - dåtid
taqTifa
تَقطِفَ
du (m) - subjunktiv
taqTif
تَقطِف
du (m) - jussiv
du (f)
taqTifiina
تَقطِفِينَ
du (f) - nutid
qaTafti
قَطَفتِ
du (f) - dåtid
taqTifii
تَقطِفِي
du (f) - subjunktiv
taqTifii
تَقطِفِي
du (f) - jussiv
han
yaqTifu
يَقطِفُ
han - nutid
qaTafa
قَطَفَ
han - dåtid
yaqTifa
يَقطِفَ
han - subjunktiv
yaqTif
يَقطِف
han - jussiv
hon
taqTifu
تَقطِفُ
hon - nutid
qaTafat
قَطَفَت
hon - dåtid
taqTifa
تَقطِفَ
hon - subjunktiv
taqTif
تَقطِف
hon - jussiv
vi
naqTifu
نَقطِفُ
vi - nutid
qaTafnaa
قَطَفنَا
vi - dåtid
naqTifa
نَقطِفَ
vi - subjunktiv
naqTif
نَقطِف
vi - jussiv
ni (m)
taqTifuuna
تَقطِفُونَ
ni (m) - nutid
qaTaftum
قَطَفتُم
ni (m) - dåtid
taqTifuu
تَقطِفُوا
ni (m) - subjunktiv
taqTifuu
تَقطِفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqTifna
تَقطِفنَ
ni (f) - nutid
qaTaftunna
قَطَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqTifna
تَقطِفنَ
ni (f) - subjunktiv
taqTifna
تَقطِفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqTifuuna
يَقطِفُونَ
de (m) - nutid
qaTafuu
قَطَفُوا
de (m) - dåtid
yaqTifuu
يَقطِفُوا
de (m) - subjunktiv
yaqTifuu
يَقطِفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqTifna
يَقطِفنَ
de (f) - nutid
qaTafna
قَطَفنَ
de (f) - dåtid
yaqTifna
يَقطِفنَ
de (f) - subjunktiv
yaqTifna
يَقطِفنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqTifaani
تَقطِفَانِ
ni två - nutid
qaTaftumaa
قَطَفتُمَا
ni två - dåtid
taqTifaa
تَقطِفَا
ni två - subjunktiv
taqTifaa
تَقطِفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqTifaani
يَقطِفَانِ
de två (m) - nutid
qaTafaa
قَطَفَا
de två (m) - dåtid
yaqTifaa
يَقطِفَا
de två (m) - subjunktiv
yaqTifaa
يَقطِفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqTifaani
تَقطِفَانِ
de två (f) - nutid
qaTafataa
قَطَفَتَا
de två (f) - dåtid
taqTifaa
تَقطِفَا
de två (f) - subjunktiv
taqTifaa
تَقطِفَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iqTif
إِقطِف
du (m) - imperativ
du (f)
'iqTifii
إِقطِفِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iqTifaa
إِقطِفَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iqTifuu
إِقطِفُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iqTifna
إِقطِفنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.