Böjningsformer av verbet 'att lyckas'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anjaHu
أَنجَحُ
jag - nutid
najaHtu
نَجَحتُ
jag - dåtid
'anjaHa
أَنجَحَ
jag - subjunktiv
'anjaH
أَنجَح
jag - jussiv
du (m)
tanjaHu
تَنجَحُ
du (m) - nutid
najaHta
نَجَحتَ
du (m) - dåtid
tanjaHa
تَنجَحَ
du (m) - subjunktiv
tanjaH
تَنجَح
du (m) - jussiv
du (f)
tanjaHiina
تَنجَحِينَ
du (f) - nutid
najaHti
نَجَحتِ
du (f) - dåtid
tanjaHii
تَنجَحِي
du (f) - subjunktiv
tanjaHii
تَنجَحِي
du (f) - jussiv
han
yanjaHu
يَنجَحُ
han - nutid
najaHa
نَجَحَ
han - dåtid
yanjaHa
يَنجَحَ
han - subjunktiv
yanjaH
يَنجَح
han - jussiv
hon
tanjaHu
تَنجَحُ
hon - nutid
najaHat
نَجَحَت
hon - dåtid
tanjaHa
تَنجَحَ
hon - subjunktiv
tanjaH
تَنجَح
hon - jussiv
vi
nanjaHu
نَنجَحُ
vi - nutid
najaHnaa
نَجَحنَا
vi - dåtid
nanjaHa
نَنجَحَ
vi - subjunktiv
nanjaH
نَنجَح
vi - jussiv
ni (m)
tanjaHuuna
تَنجَحُونَ
ni (m) - nutid
najaHtum
نَجَحتُم
ni (m) - dåtid
tanjaHuu
تَنجَحُوا
ni (m) - subjunktiv
tanjaHuu
تَنجَحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanjaHna
تَنجَحنَ
ni (f) - nutid
najaHtunna
نَجَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanjaHna
تَنجَحنَ
ni (f) - subjunktiv
tanjaHna
تَنجَحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanjaHuuna
يَنجَحُونَ
de (m) - nutid
najaHuu
نَجَحُوا
de (m) - dåtid
yanjaHuu
يَنجَحُوا
de (m) - subjunktiv
yanjaHuu
يَنجَحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanjaHna
يَنجَحنَ
de (f) - nutid
najaHna
نَجَحنَ
de (f) - dåtid
yanjaHna
يَنجَحنَ
de (f) - subjunktiv
yanjaHna
يَنجَحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanjaHaani
تَنجَحَانِ
ni två - nutid
najaHtumaa
نَجَحتُمَا
ni två - dåtid
tanjaHaa
تَنجَحَا
ni två - subjunktiv
tanjaHaa
تَنجَحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanjaHaani
يَنجَحَانِ
de två (m) - nutid
najaHaa
نَجَحَا
de två (m) - dåtid
yanjaHaa
يَنجَحَا
de två (m) - subjunktiv
yanjaHaa
يَنجَحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanjaHaani
تَنجَحَانِ
de två (f) - nutid
najaHataa
نَجَحَتَا
de två (f) - dåtid
tanjaHaa
تَنجَحَا
de två (f) - subjunktiv
tanjaHaa
تَنجَحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'injaH
إِنجَح
du (m) - imperativ
du (f)
'injaHii
إِنجَحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'injaHaa
إِنجَحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'injaHuu
إِنجَحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'injaHna
إِنجَحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.