Böjningsformer av verbet 'att pressa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3Siru
أَعصِرُ
jag - nutid
3aSartu
عَصَرتُ
jag - dåtid
'a3Sira
أَعصِرَ
jag - subjunktiv
'a3Sir
أَعصِر
jag - jussiv
du (m)
ta3Siru
تَعصِرُ
du (m) - nutid
3aSarta
عَصَرتَ
du (m) - dåtid
ta3Sira
تَعصِرَ
du (m) - subjunktiv
ta3Sir
تَعصِر
du (m) - jussiv
du (f)
ta3Siriina
تَعصِرِينَ
du (f) - nutid
3aSarti
عَصَرتِ
du (f) - dåtid
ta3Sirii
تَعصِرِي
du (f) - subjunktiv
ta3Sirii
تَعصِرِي
du (f) - jussiv
han
ya3Siru
يَعصِرُ
han - nutid
3aSara
عَصَرَ
han - dåtid
ya3Sira
يَعصِرَ
han - subjunktiv
ya3Sir
يَعصِر
han - jussiv
hon
ta3Siru
تَعصِرُ
hon - nutid
3aSarat
عَصَرَت
hon - dåtid
ta3Sira
تَعصِرَ
hon - subjunktiv
ta3Sir
تَعصِر
hon - jussiv
vi
na3Siru
نَعصِرُ
vi - nutid
3aSarnaa
عَصَرنَا
vi - dåtid
na3Sira
نَعصِرَ
vi - subjunktiv
na3Sir
نَعصِر
vi - jussiv
ni (m)
ta3Siruuna
تَعصِرُونَ
ni (m) - nutid
3aSartum
عَصَرتُم
ni (m) - dåtid
ta3Siruu
تَعصِرُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3Siruu
تَعصِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3Sirna
تَعصِرنَ
ni (f) - nutid
3aSartunna
عَصَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3Sirna
تَعصِرنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3Sirna
تَعصِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3Siruuna
يَعصِرُونَ
de (m) - nutid
3aSaruu
عَصَرُوا
de (m) - dåtid
ya3Siruu
يَعصِرُوا
de (m) - subjunktiv
ya3Siruu
يَعصِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3Sirna
يَعصِرنَ
de (f) - nutid
3aSarna
عَصَرنَ
de (f) - dåtid
ya3Sirna
يَعصِرنَ
de (f) - subjunktiv
ya3Sirna
يَعصِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3Siraani
تَعصِرَانِ
ni två - nutid
3aSartumaa
عَصَرتُمَا
ni två - dåtid
ta3Siraa
تَعصِرَا
ni två - subjunktiv
ta3Siraa
تَعصِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3Siraani
يَعصِرَانِ
de två (m) - nutid
3aSaraa
عَصَرَا
de två (m) - dåtid
ya3Siraa
يَعصِرَا
de två (m) - subjunktiv
ya3Siraa
يَعصِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3Siraani
تَعصِرَانِ
de två (f) - nutid
3aSarataa
عَصَرَتَا
de två (f) - dåtid
ta3Siraa
تَعصِرَا
de två (f) - subjunktiv
ta3Siraa
تَعصِرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'i3Sir
إِعصِر
du (m) - imperativ
du (f)
'i3Sirii
إِعصِرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'i3Siraa
إِعصِرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'i3Siruu
إِعصِرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'i3Sirna
إِعصِرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.