Böjningsformer av verbet 'att värva'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uTawwi3u
أُطَوِّعُ
jag - nutid
Tawwa3tu
طَوَّعتُ
jag - dåtid
'uTawwi3
أُطَوِّع
jag - subjunktiv
'uTawwi3
أُطَوِّع
jag - jussiv
du (m)
tuTawwi3u
تُطَوِّعُ
du (m) - nutid
Tawwa3ta
طَوَّعتَ
du (m) - dåtid
tuTawwi3
تُطَوِّع
du (m) - subjunktiv
tuTawwi3
تُطَوِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuTawwi3iina
تُطَوِّعِينَ
du (f) - nutid
Tawwa3ti
طَوَّعتِ
du (f) - dåtid
tuTawwi3ii
تُطَوِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuTawwi3ii
تُطَوِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuTawwi3u
يُطَوِّعُ
han - nutid
Tawwa3a
طَوَّعَ
han - dåtid
yuTawwi3
يُطَوِّع
han - subjunktiv
yuTawwi3
يُطَوِّع
han - jussiv
hon
tuTawwi3u
تُطَوِّعُ
hon - nutid
Tawwa3at
طَوَّعَت
hon - dåtid
tuTawwi3
تُطَوِّع
hon - subjunktiv
tuTawwi3
تُطَوِّع
hon - jussiv
vi
nuTawwi3u
نُطَوِّعُ
vi - nutid
Tawwa3naa
طَوَّعنَا
vi - dåtid
nuTawwi3
نُطَوِّع
vi - subjunktiv
nuTawwi3
نُطَوِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuTawwi3uuna
تُطَوِّعُونَ
ni (m) - nutid
Tawwa3tum
طَوَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuTawwi3uu
تُطَوِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuTawwi3uu
تُطَوِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuTawwi3na
تُطَوِّعنَ
ni (f) - nutid
Tawwa3tunna
طَوَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuTawwi3na
تُطَوِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuTawwi3na
تُطَوِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuTawwi3uuna
يُطَوِّعُونَ
de (m) - nutid
Tawwa3uu
طَوَّعُوا
de (m) - dåtid
yuTawwi3uu
يُطَوِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuTawwi3uu
يُطَوِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuTawwi3na
يُطَوِّعنَ
de (f) - nutid
Tawwa3na
طَوَّعنَ
de (f) - dåtid
yuTawwi3na
يُطَوِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuTawwi3na
يُطَوِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuTawwi3aani
تُطَوِّعَانِ
ni två - nutid
Tawwa3tumaa
طَوَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuTawwi3aa
تُطَوِّعَا
ni två - subjunktiv
tuTawwi3aa
تُطَوِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuTawwi3aani
يُطَوِّعَانِ
de två (m) - nutid
Tawwa3aa
طَوَّعَا
de två (m) - dåtid
yuTawwi3aa
يُطَوِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuTawwi3aa
يُطَوِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuTawwi3aani
تُطَوِّعَانِ
de två (f) - nutid
Tawwa3ataa
طَوَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuTawwi3aa
تُطَوِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuTawwi3aa
تُطَوِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.