Böjningsformer av verbet 'att förbättra, reparera'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uSliHu
أُصلِحُ
jag - nutid
'aSlaHtu
أَصلَحتُ
jag - dåtid
'uSliH
أُصلِح
jag - subjunktiv
'uSliH
أُصلِح
jag - jussiv
du (m)
tuSliHu
تُصلِحُ
du (m) - nutid
'aSlaHta
أَصلَحتَ
du (m) - dåtid
tuSliH
تُصلِح
du (m) - subjunktiv
tuSliH
تُصلِح
du (m) - jussiv
du (f)
tuSliHiina
تُصلِحِينَ
du (f) - nutid
'aSlaHti
أَصلَحتِ
du (f) - dåtid
tuSliHii
تُصلِحِي
du (f) - subjunktiv
tuSliHii
تُصلِحِي
du (f) - jussiv
han
yuSliHu
يُصلِحُ
han - nutid
'aSlaHa
أَصلَحَ
han - dåtid
yuSliH
يُصلِح
han - subjunktiv
yuSliH
يُصلِح
han - jussiv
hon
tuSliHu
تُصلِحُ
hon - nutid
'aSlaHat
أَصلَحَت
hon - dåtid
tuSliH
تُصلِح
hon - subjunktiv
tuSliH
تُصلِح
hon - jussiv
vi
nuSliHu
نُصلِحُ
vi - nutid
'aSlaHnaa
أَصلَحنَا
vi - dåtid
nuSliH
نُصلِح
vi - subjunktiv
nuSliH
نُصلِح
vi - jussiv
ni (m)
tuSliHuuna
تُصلِحُونَ
ni (m) - nutid
'aSlaHtum
أَصلَحتُم
ni (m) - dåtid
tuSliHuu
تُصلِحُوا
ni (m) - subjunktiv
tuSliHuu
تُصلِحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuSliHna
تُصلِحنَ
ni (f) - nutid
'aSlaHtunna
أَصلَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuSliHna
تُصلِحنَ
ni (f) - subjunktiv
tuSliHna
تُصلِحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuSliHuuna
يُصلِحُونَ
de (m) - nutid
'aSlaHuu
أَصلَحُوا
de (m) - dåtid
yuSliHuu
يُصلِحُوا
de (m) - subjunktiv
yuSliHuu
يُصلِحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuSliHna
يُصلِحنَ
de (f) - nutid
'aSlaHna
أَصلَحنَ
de (f) - dåtid
yuSliHna
يُصلِحنَ
de (f) - subjunktiv
yuSliHna
يُصلِحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuSliHaani
تُصلِحَانِ
ni två - nutid
'aSlaHtumaa
أَصلَحتُمَا
ni två - dåtid
tuSliHaa
تُصلِحَا
ni två - subjunktiv
tuSliHaa
تُصلِحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuSliHaani
يُصلِحَانِ
de två (m) - nutid
'aSlaHaa
أَصلَحَا
de två (m) - dåtid
yuSliHaa
يُصلِحَا
de två (m) - subjunktiv
yuSliHaa
يُصلِحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuSliHaani
تُصلِحَانِ
de två (f) - nutid
'aSlaHataa
أَصلَحَتَا
de två (f) - dåtid
tuSliHaa
تُصلِحَا
de två (f) - subjunktiv
tuSliHaa
تُصلِحَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.